undulatfakta och annat vetande!!!

undulatägande och tålamod går hand i hand;)

Kontakta

FAKTA OM ANDRA FÅGELARTER!

HÄR NEDAN FÖLJER FAKTA OM ANDRA FÅGELARTER FRÅN A-Ö SOM FINNS OCH VAD DERAS BEHOV ÄR!

 

 

Arapapegojan


Arapapegojor dessa fåglar är oerhört intelligenta papegojor med väldigt vackra fjäderskrudar och också kräver en del av ens ägare, här kommer info om dessa underbart vackra regnbågsfåglar och fakta om skötsel, foder mm....

Arapapegojor är ett släkte av papegojfåglar som har sitt ursprung i Central- och norra Sydamerika. Aror är flockdjur och lever parvis tillsammans med andra av samma art i regnskog, på savannen och i skogslandskap. Arapapegojor är en mycket stor och mycket intelligent fågel och kan ha en rad olika vackra färger beroende på art. Största delen av deras kropp är stjärtfjädrarna och de har en stor och kraftig näbb. Vikten på dem varierar från ca 0,9 – 1,5 kg. De lägger ca 1 – 4 ägg och ruvningen pågår i ca 25 – 28 dygn. En Arapapegoja kan bli mycket gammal! Mellan 50 – 90 år!

Infon om dom olika Arorna är hittade på denna sidan:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Aror

Blåstrupig ara (Ara glaucogularis)
Den förekommer i låglandet i Beni och Santa Cruz i Norra Bolivia. Den blåstrupiga aran är klassad som akut utrotningshotad. och det vilda beståndet uppskattas bestå av endast 250 till 300 individer. Det största hotet mot arten är att den infågas och säljs illegalt som burfågel. Brist på lämpliga boträd, på grund av avverkning till bränsle och röjande av betesmarker, är en annan bidragande orsak till dess tillbakagång.

Blågul ara (Ara ararauna)
Blågul ara förekommer i områden i Sydamerika med tropiskt klimat i områdena Bolivia, Panama och Paraguay. Blågula aror är intelligenta och tåliga, men framför allt krävande. Genom sin storlek, kraftiga skrik och sitt stora gnagbehov är de inte lämpade som sällskapsdjur i möblerade bostäder utan kräver en storVoljär med kraftigt nät, tjocka grenar och massor av sysselsättning.

Dvärgara (Ara severus)
Dvärgaran kommer ifrån Mexiko i norr till Sydamerika i söder. Fågelns utbredningsområde sträcker sig från tropiska östra Panama, Guyana, norra Bolivia och Amazon området.

Grönvingade ara (Ara chloropterus)
Den är mycket lik den ljusröda aran till utseendet. men saknar det markanta gula inslaget i fjäderdräkten som den ljusröda aran har. Grönvingade ara lever i stora delar av Sydamerika, där den förekommer i Brasilien, förutom längst i öster och söder, norra Paraguay, östra Bolivia, östra Peru, östra Colombia och i norr upp till Panama, dessutom i södra Venezuela, Trinidad, Guyana, Surinam och Franska Guyana. Den lever av frukter och nötter.

Rödpannad ara(Ara rubrogenys)
Fågelns utbredningsområde är i  Andean dalar i centrala Bolivia. kategoriserar arten som starkt utrotningshotad.

Soldatara (Ara militaris)
Soldataran har en vidsträckt men fragmenterad utbredning från Mexiko till Argentina. Soldataran förekommer i tropiska skogar, lövskog och strandskogar.

Den lever i grupper om 6-20 fåglar. På kvällen samlas flockar av upp till 500 fåglar vid gemensamma sovplatser. Häckningssäsongen börjar i de sydligare delarna av utbredningsområdet i december och några veckor senare i de nordligare områdena. Soldataran lever av frön och frukter.

Större soldatara (Ara ambiguus)
Större soldataran är stärkt utrotningshotad främst av den avskogning som pågår i det område där den lever. Större soldatara förekommer i Centralamerika och norra Sydamerika.

Blågrön ara(Anodorhynchus glaucus)
Fågeln blev sällsynt på 1800-talet och endast två dokumentationer av vilda exemplar har gjorts sedan 1900-talet. kategoriserar arten som akut utrotningshotad.

Hyacintara (Anodorhynchus hyacinthinus)
Detta är den största Aran som finns, Den är ca 100 cm stor och kan väga upp till 2 kg! Det är ovanligt att ha en Hyacint ara som husdjur i Sverige, men det förekommer ändå. Det är en väldigt dyr papegoja!

Indigoara (Anodorhynchus leari)
Indigoaran var på gränsen till utrotning på 1990-talet, men åtgärder för att bevara arten har sedan dess ökat populationen. 2001 uppskattades det finnas 246 fåglar och 2008 uppskattades det finnas 960 fåglar. Indigoarans utbredningsområde är Catinga i Östra Brasilien norra Bahia .

Spixara(Cyanopsitta spixii)
Fågeln är en av de mest sällsynta i världen: 2000 dog förmodligen det sista vilda exemplaret ut, och kvar återstår förmodligen bara exemplar i fångenskap.


Finns även dessa sorter:

Blåpannad ara (Diopsittaca nobilis)

Blåhuvad ara (Primolius couloni)

Gulnackad ara (Primolius auricollis)

Rödbukad ara (Orthopsittaca manilata)

Rödryggad ara (Primolius maracana)

 

Kosten för Aror

maten är A och O i ett fågel och djurägande så också i ett papegojägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité utan extrem feta frön så som solrosfrön. dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!
Det är fortfarande relativt dåligt utforskat vad papegojor äter i naturen och hur man utfodrar dem på bästa sätt i fångenskap. en ensidig frödiet (papegojblandning) är en mycket dålig kost som förr eller senare kommer att leda till bristsjukdomar eller andra sjukdomar.
därför måste vi hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidant, proteiner, kolhydrater, salter, nyttiga fetter, jod och kalk.
Då aran i det vilda till stora delar lever av feta nötter, frön, frukt (främst fikon och palmfrukter) och bär, kräver de annan foderstat än många andra papegojor.
Aran har ett större behov av fett än andra papegojor och man måste se till att den får mycket nötter varje dag. Men något som man måste få med i det hela och tänka på är att även om fågeln spenderar mycket tid utanför buren så flyger den inte sådana sträckor som i det vilda.
Energin som blir över lagras i form av synligt och osynligt fett därför är det viktigt att ge mängden fett efter hur mycket aran rör på sig. Så i det vilda behöver dom stora mängder fett för att kompensera den långa flygsträckan medan i fångenskap lagom med fett för att inte öka i vikt eller få fetma.

Fröna bör inte överstiga 20 % av fågelns kost resterande 80 % bör fågeln äta mer av det olika örter, bär, grönsaker, nötter och någon gång då och då frukt, även groddade och blötlagda frön är en bra variation och ett välkommet tillskott i Arornas kost.  Även blandade sädesslag, brunt ris, pasta, majs, kokade bönor  kan man ge så även att ge insektslarver samt också av Pellets då och då som ett välkommet inslag i den varierade kosten.
Även den maten vi äter är ett välkommet tillskott i deras varierade diet, här är det då viktigt att inte ge dom avokado som är giftigt för fåglar samt också inte för salt mat, helst inget salt. Man kan ge mager yoghurt, mager ost, tofu, hårdkokt ägg, välkokt kyckling, vit fisk, kalkon, mycket magert kött, tonfisk i vatten. Att ge dom av frön för  andra fågelarter kan man också ge.

Viktigt också att ta reda på vad som är giftigt och inte för fåglarna så man inte ger något olämpligt till dom. Även sådant som växer ute så som maskrosor, våtarv, grodblad mm. är något man kan erbjuda sina Aror också här viktigt att vara påläst så man inte ger dom något giftigt utifrån.
kalk och mineraler är viktigt och finns i välsorterade zoo-affärer, en bra webbshop är www.undulatshopen.se som har väldigt bra produkter hemma vad gäller vitaminer, kalk och mineraler.
Mer som är viktigt att få till i deras kost är en bra balans mellan fett, kolhydrater, proteiner och antioxidanter.


Burhållning för Aror

Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, Fåglar är oftast i det vilda Nomader i det vilda vilket innebär att dom flyger långa sträckor varje dag för att fina föda, vatten och bra häckningsplatser.

Att stänga in sin fågel i för liten bur utan chansen att kunna komma utanför att flyga är inte bra för fåglen. det finns bara massor med fördelar att ha en stor bur gämnfört med icke bra fördelar att ha en liten bur. Fåglarna är fortfarande vild i sinnet och är en indevid precis som du och jag och behöver också utrymme för att må bra så ju större bur desto bättre, Voljärer är att föredra till arorna!

minsta tillåtna yta för Aror är beroende på deras storlek:

fåglar som är 36-45 cm: (m2) 1,44, burens längd minst 160 cm, höjd minst 100 cm, (exempel: bredd minst 90 cm)

fåglar som är 46-55 cm:  (m2) 4,2, burens längd minst 280 cm, höjd minst 180 cm, (exempel: bredd minst 150 cm).

fåglar som är 56-65 cm: (m2) 3,12, burens längd minst 240 cm, höjd minst 150 cm, (exempel: bredd minst 130 cm).

fåglar som är 66-75 cm: längd på voljär minst 280 cm, höjd minst 180 cm, (exempel: bredd minst 150 cm).

Fåglar som är mer än 75 cm: (m2) 6,5, burens längd minst 360 cm, höjd minst 180 cm, (exempel: bredd minst 180 cm).

 

Sysselsättning för Arorna
Sysselsättning kräver alla papegojor i stor utsträckning, de kan omöjligt sitta intstängda i en bur hela dagarna. Papegojor älskar att "leka" med och gnaga på olika saker. och aror är inget undantag. Det är bara att inse att en papegoja har sönder saker! Att förse Aran med leksaker som är gjorda för att gnagas på och för att motstå kraften i en papegojnäbb får Aran stimulans och sysselsättning. sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda. låt fantasin flöda.

Glöm inte att låta din Ara få mycket motion varje dag så den inte går upp i vikt.

Att flyga är väldigt energikrävande och mycket bra motion. Många papegojor är vingklippta och det är då omöjligt att uppnå samma aktivitetsnivå. Inte ens när fågeln flyger fritt i hemmet, kan man jämföra det med en flygtur på flera kilometer i det vilda. Man bör därför noga överväga ett vingklippningsbeslut som inte borde vara ett alternativ då fåglar är gjorda för att flyga långt och mycket!


Grenar är viktig för Arorna
Papegojor har ett stort behov av att gnaga. Se till att fågeln alltid har färska kvistar av lövträd att gnaga på. plocka gärna tallkottar och ge. Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar, plocka gärna in av olika storlekar som den kan gnaga och sysselsätta sig med. Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar.

GIFTFRIA TRÄDSORTER samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

GIFTIGA TRÄDSORTER!!
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum),  Hästkastanj (aescullus hippocastanum).


VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ
Att köpa från en seriös uppfödare är bättre än i zoo-affärer. En seriös uppfödare tänker alltid på fåglarna i första hand och att de inte får vara sjuka eller svaga individer som sätts i häck, seriösa uppfödare tänker också på att fågelföräldrarna måste ha goda egenskaper som uppfödaren vill skall föras vidare och de lever alltid under hälsosamma förhållanden med den kost och motion dom behöver med lagliga burar och massor av kärlek som läggs ner på varje individ. En seriös uppfödare ser också till att fåglarna är friska och i god kondition för en häckning så som att avmaska dom, ser till att det inte finns kvalsterangrepp på fåglarna och känner sina fåglar utan och innan.

tänk också efter noga innan köpet av din Ara vad gäller handuppföda eller föräldrar uppfödda! Att ta ungarna från sina föräldrar i tron om att hand tämja dom bättre är inte att rekommendera. I den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Och det kan uppfödaren aldrig ersätta på konstgjord väg så handmatning och att ta ungarna från sin mamma är inget att rekomendera alls.

handmatade ungar får inte alls samma immunförsvar som föräldrar-uppfödda ungar då dom inte får i sig av de olika sorters bakterier som är viktiga för deras utveckling vilket gör dom kännsligare för sjukdomar. Många lägger också till sig med dumma ovanor och plockningsbeteende.

Nykläckta ungar lider oftast brist på K-vitamin då de har med sig begränsad mängd från ägget. Ungar som blivit handmatade från dag ett om man inte vet om det kan bristen orsaka blödningar.Vitamin K hjälper blodet att levra sig.

allt som allt är det alltså bättre att låta fågelföräldrarna få ta hand om uppgiften att mata och ta hand om sina ungar. För i slutändan är det de allra bästa att köpa en föräldraruppfödd ara unge.

 

Arapapegojor är flockdjur!
och lever parvis tillsammans med andra av samma art. Vissa papegojarter klarar inte av att leva ensamma, och måste därför leva i par. Sen så finns det arter som man kan ha enskilt, men helst ska man ha dem i par, vilket är bäst! Det spelar ingen roll vilket kön det är, de kan leva tillsammans två och två av samma kön. Det är också viktigt att ha med i beräkningen att dom tar tid och kostar en del för att dom skall må bra så tänk igenom ditt köp väldigt noga innan!

 

Barrabandsparakiten en vacker liten fågel!

Barrabandsparakiten är en oerhört vacker och lugn liten parakit. Den är en idealisk voljär fågel som är en utmärkt art för en person som söker upplevelse med mindre vanligt hållna papegojor. Allt som allt en trevlig fågelart att hålla. Här tas upp mer om det..........

superb papegoja (Polytelis swainsonii), även känd som Barraband parakit  är en idealisk voljärs fågel, som är en utmärkt art för en person som söker upplevelse med mindre vanligt hållande papegojor. Den är en härdig fågel som lever vilt i sydöstra Australien från skogsmark i New South Wales och Victoria. Det finns ungefär minst 10.000 individer i det vilda och bedöms som sårbar i det vilda på röda listan över utrotningshotade arter.
Denna parakit är en medelstora ljus grön ca 40 cm långa fågel, med långa stjärtfjädrar. Den vuxna hanen har ett rött band över bröst, ljust gult ansikte och hals. Den vuxna honan har ett blekt blå-grönt ansikte, grågrön hals. Ungdomar har bruna iris och i övrigt liknar dom honorna.
Dessa fåglar häckar i ett ihåliga Eucalyptus cladocalyx träd i mindre kolonier av mellan två och sex bon i samma eller angränsande träd. Många håligheter återanvänds traditionellt år efter år och där hålrummen varierar mycket på djupet. Dom lägger fyra eller fem ägg normalt och inkubationstiden/ruvningstiden är 22 dagar. 
Ungarna lämnar boet efter ca 40 dagar efter kläckning det att dom kläckts och de unga fåglarna är ganska klumpiga under flygning i början.

Kosten hos dom vilda fåglarna består främst av eucalyptus blommor, frukter, nektar och pollen men också frön av gräs och örter, bär, nötter, blommor och insektslarver. I det vilda är dom särskilt förtjusta i psyllid nymfer, och stora flockar lockas till eucalypts angripna av dessa insektslarver.
Små grupper av barrabanderna besöker även gårdar, byggnader eller kreatursinhägnader där dom plockar upp spilld säd, och i skördeväxande områden och vägkanter där spannmåls spillts från passerande lastbilar ofta i sällskap med gula rosellor (Platycercus elegans flaveolus). Även Eucalyptus cladocalyx som sätts upp som vindskydd runt jordbruksmarker livnär sig barrabanderna av blommorna från dessa träd och är också det träd som dom föredrar att häcka i.

Dessa fåglar är väldigt fredliga och kan med fördel hållas med andra arter i bra och ordentligt stora voljärer. tänk också på att dessa fåglar är ett flockdjur som i det vilda lever i mindre flockar där dom förflyttar sig tillsammans, söker föda och vatten ihop. Dom är också parlevande och du som människa kan aldrig ersätta en barrabandsparakits behov att få tala med någon som kan sitt språk så varken människan eller speglar kan ersätta ett verkligt fågelsällskap.

Foder för Barrabandsparakiter
Maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!! 
I den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkergräsfrö, Havre, Korn, Råg, Sesamfrön, tistelfrön, vete och även frön från örter samt också att ge barrabanderna en så varierad och bra kost som möjligt. Dessa fåglar är inte så värst kräsna utan äter och smakar oftast det som bjuds.
Tänk på att lika viktigt som det är för oss är det för dom att få en bra och varierad kost. Fåglar i det vilda äter olika frösorter både torra och i olika groddnings faser samt gräset som växer upp av fröna och även annat dom finner på sina nomad vandringar, även insekter och där får dom i sig allt dom behöver, det får dom absolut inte i en bur i Sverige, därför måste vi hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, nyttiga fetter jod och kalk.
Utöver fröblandningen kan man erbjuda dessa fåglar pellets, grönsaker, bär, örter, frukter (då och då), nektar, pollen, nötter, blommor och insektslarver. Gör kosten så varierad som det bara går och något som är viktigt för fåglarna är att ge dom fri tillgång på kalksten och jodsten. Det är också viktigt att ge runt 3-4 gånger i veckan ett vitamin och mineralpreparat på maten så dom verkligen får i sig allt det dom behöver.
Alla fåglar reagerar starkt till när man hänger in i voljären av grenar av blommande eucalypts eller grevilleas. Dom kommer omedelbart att äta av blommorna och sedan spendera många timmar att tugga och strimla bladen innan dom tuggar bort barken. Så kan ni få tag i det är ni fåglarnas bästa vän.

Giftig mat är: ALKOHOL, AVOKADO, CITRON, CHOKLAD (drickbar och ätbart)LAKRITS, KAFFE, LÖK, OKOKT POTATIS, RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!


Låta sina fåglar bada

alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim så också barrabanderna. tänk också på att ha färskt vatten till dom varje dag. 
Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta. Sprayflaskor kan man köpa i affärer eller i shoppar. 
Sex eller sju korta sprayningar ovanför fågeln bör vara tillräckligt för att vatten dimman skall sjunka in i fjäderdräkten lättast är att spraya dom när dom är i sin bur. 
Vid sprayning eller bad, se till att du använder ljummet vatten. Försök att inte spray dom eller låta dom bada dagligen då det inte är bra för dom.

Motion är superviktigt för fåglarna
Fåglar är gjord för rörelse och inte för ett stillasittande liv i en trång liten bur! Fåglar behöver röra på sig för att behålla sin hälsa och prestationsförmåga. Fåglarna har samma arvsmassa i dag som då, dom är vilda i sinnet och precis som sina vilda släktingar är dom flesta fåglar nomader i det vilda och flyger långa sträckor varje dag för att finna föda, vatten och bra häckningsplaster.
Hälsovinsterna är stora om fåglarna får regelbundet flyga och hålla igång jämfört med om dom är mest stillasittande. Dom blir gladare, kan lättare hantera stress och hålla vikten. Dessutom blir dom piggare. Starka muskler stöder och skyddar lederna, dessutom förbättras rörligheten och balansen. Det är viktigt att man sysselsätter sina fåglar med olika leksaker, grenar att gnaga på och att dom får flyga fritt så mycket som möjligt och att man har stora burar.
Friflygning i ett rum eller huset/lägenheten är något som är mycket viktigt för fåglarna, eller i stora voljärer utomhus och inomhus.

när dina fåglar är ute och friflyger i rummet är det viktigt att tänka på fåglarnas säkerhet. att fågelsäkra rummet är ett måste då en parakit-näbb kan orsaka mycket skada både på inredning, sladdar mm. och sig själv. det finns också olika andra saker vi har i hemmet som är skadligt som man bör ha uppsikt över när ens fåglar är ute och flyger. när man tar ut sin fågel för första gången måste man ha persienner nere och fördragna eller postitlappar så dom inte flyger in i fönsterrutorna, efter en någon vecka kan man vrida persiennerna.

något mer som är viktigt är att tänka på att inte ha öppna fönster eller dörrar. ett tips är att man kan ha nätdörrar och nätfönster. då slipper man en förrymd fågel. 

Buren
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minsta tillåtna lagliga måttet för barrabandsparakiter är 1,44, burens längd minst 160 cm, höjd minst 100 cm där minsta tillåtna yta är (m2) men ju större desto bättre. Dom måste få chansen att kunna sträcka ut sina vingar även i buren och att måtten finns är för att någon gång måste vi människor iväg någonstans och då måste vi stänga in våra fåglar och då skall dom få ha möjlighet att kunna flyga runt även i buren. Voljär är något som verkligen rekommenderas att ha till dom med stora mått.

Grenar
Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar.
svarvade pinnar och plastpinnar är superdåligt för deras fötter och föreslås att inte ha i buren alls! Även sandpappersrören som säljs i affärer borde inte få säljas då dom inte gör någon nytta alls enbart onytta, kan ge sår på fåglarnas fötter. 

Giftfria Trädsorter samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

Giftiga trädsorter!! 
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum).

Uvb-ljus väldigt viktigt för inomhuslevande fåglar
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljär är att rekomendera. man kan införskaffa en uv-lampa som avger uvB eller en som avger både uvA och uvB strålning.
Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus. Detta hjälper fågeln att ställa in sin inre klocka,  reglera sitt endokrina system (endokrina körtlar är samlingsnamnet för de körtlar som bildar, ibland också lagrar och avger hormoner direkt till blodet), matsmältning, att få en fin fjäderdräkt och för att hålla sig frisk och sund. Fågelns färger förstärks och framträder ljuset. Ljuset utlöser också häcknings- ruggnings- och flyttbeteendet.
Det viktiga vitamin d3 som fåglar annars tillgodogör sig från solstrålar får dom genom en uv-lampa. Fågeln är väldigt beroende av sin syn och deras färgsyn är mycket mer utvecklad än vår och det hjälper UV-lampan till med. UV-ljuset hjälper också fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättar kalciumupptaget.
TÄNK PÅ att INTE använda uv lampor avsedda för REPTILER då dom är oftast alldeles för starka och skadar ögonen på en fågel.

Häcka sina barrabandsparakiter
Att häcka sina barrabander är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor!! Det är viktigt att man granskar dom barrabandspar som ska få häcka noga.
De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden. Det är också viktigt att läsa på ordentligt innan man ens funderar på att häcka sina fåglar.
Bästa resultat av en häckning är från par som hålls i separata voljärer med bra mått och en holk där det kan vara svårt att få paren att acceptera holken. 
Där emot vill dom gärna bygga bo i ihåliga stockar med entréer genom naturliga gångar. Dom lägger fyra till sex ägg normalt och inkubationstiden/ruvningstiden är 22 dagar. 
Ungarna lämnar boet efter ca 40 dagar efter kläckning det att dom kläckts och de unga fåglarna är ganska klumpiga under flygning i början. Aveln i det vilda börjar i slutet av september där ungarna är flygklara under slutet av november till början av december.
 Efter att dom flygtränat följer ungarna med dom vuxna på en nästan omedelbar utflyttning från häckningsområdet så det är bra att känna till det.

Sjukdomar
Det är väldigt viktigt att läsa på om dom olika sjukdomar som drabbar fåglar så man är förbered på om sjukdom skulle vara framme. En sjukdom som är väldigt vanlig på barrabander är rundmaskar. Då dessa fåglar spenderar mycket tid på marken för att finna föda är det viktigt att hålla koll på dom så dom inte insjuknar av dessa maskar. mer info om sjukdomar på fågel finns längst ner på fakta sidan på www.fagelfenix.n.nu .

 

Dvärgpapegojan, Fågelvärldens Nicke Nyfiken!


Dvärgpapegojan är en busig, rolig, nyfiken och charmig liten papegoja som blivit mer och mer populär i Sverige särskilt den Rosenhuvade dvärgpapegojan. Detta är en fågel som bildar par och skall inte behöva leva ensam utan artfrände. Det är också viktigt att läsa på ordentligt vad gäller denna fågelart innan man införskaffar sig ett par dvärgpapegojor. Här tas upp mer om dom...........

Dvärgpapegojan även kallad kärleks fågeln, love bird, agapornis är en liten papegoja på 13-17 cm stora och väger 40-60 gram och blir runt 8-15 år gamla. De har en karakteristisk liten men kraftig kroppsbyggnad och en kort stjärt. Detta placerar dem bland de minsta papegojorna i världen även om näbben är relativt stor med tanke på kroppens storlek. Dom finns också i många olika färgvarianter så som Ljusgrön, Olivgrön, Cinnamon, Violett, Albino och Lutino. Det finns också Oranghuvad, Rosenhuvad, Opalin, svarthuvad m.fl.
Det vetenskapliga namnet Agapornis kommer från Grekiskan och betyder kärleksfågel. Namnet lovebirds kommer av att de bildar par och är monogama vilket betyder att dom bildar par och håller sig till sin partner tills denne dör.
Detta är en väldigt sällskapssjuk liten fågel och är man borta mer än 4 timmar per dag, så måste den ha en kompis och det är med dom som med alla fågelarter att en artfrände är det bästa. Utan en artfrände kommer fågeln att må väldigt dåligt. Dom är charmiga små papegojor och är hemskt roliga att ha att göra med, dom är både nyfikna och intelligenta och kan hitta på massa roliga saker. Dvärgpapegojor är ganska högljudda fåglar. Vissa kan låta hela dagen, särskilt tidigt på morgonen. De är också mycket aktiva. Man bör hålla koll på dem när de är utsläppta och skydda möbler, elkablar eller annat de skulle kunna tugga på.
Dom blir köns mogna vid 4-6 månaders ålder, men bör inte häcka förrän vid 10-12 månaders ålder gärna mer. dom lägger 4-6 ägg och Ruvar äggen i 23 dagar.
Ungarna lämnar holken vid 5 veckors ålder och är självständiga efter ytterligare 3-4veckor.
Det är viktigt att man inte blandar rosenhuvade dvärgpapegojor med andra arter av dvärgpapegojor om man inte har riktigt stora voljärer och då med stora mått då slagsmål lätt uppstår.
Dvärgpapegojor är en fågelart man heller inte bör ha ihop med någon annan fågelart då dom kan vara väldigt aggressiva och revirhävdande.

Denna fågels släkte delas in i nio olika arter av vilka åtta kommer från afrikanska fastlandet. Den Rosenhuvade dvärgpapegojan är den som är mest populär som burfågel bland dessa arter här i Sverige. Här nedan följer dom olika arterna:
- Rosenhuvad dvärgpapegoja (Agapornis Roseicollis)
- Svarthuvad dvärgpapegoja (Agapornis Personata)
- Fischeri dvärgpapegoja (Agapornis Fischeri)
- Svartkindad dvärgpapegoja (Agapornis Nigrigenis)
- Nyassa dvärgpapegoja (Agapornis Lilianae)
- Gråhuvad dvärgpapegoja (Agapornis C. Canus)
- Abessinsk dvärgpapegoja (Agapornis Taranta)
- Orangehuvad dvärgpapegoja (Agapornis Pullaria)
- Svartnackad dvärgpapegoja (Agapornis Swinderniana)

infon ovan är hämtad här: http://www.jgps-gojor.se/dvargpapegoja.html , här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dv%C3%A4rgpapegojor och här: http://www.fagelhobby.nu/mf_roseicollis.htm

Foder
Maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité! i den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkergräsfrö, Havre, Korn, Råg, Sesamfrön, tistelfrön och vete samt också att ge en så varierad och bra kost som möjligt.
Lika viktigt som det är för oss är det för dom. Vi måste hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, nyttiga fetter jod och kalk.
Fröna bör inte överstiga 20 % av fågelns kost, resterande 80 % bör fågeln äta mer av det olika örter, bär, grönsaker både i bare och ihop med fröna som man kan hacka ned eller mixa och blanda ihop med fröna. frukt är något man kan ge dom då och då så också hirskolvar, insektsfoder, kokt ägg. Man skall också ge några gånger i veckan av groddade och blötlagda frön och det bör också finnas sådd fröblandning hos fåglarna då dom äter av gräs och dylikt.

Giftig mat är: ALKOHOL, AVOKADO, CITRON, CHOKLAD (drickbar och ätbart), LAKRITS, KAFFE, LÖK, OKOKT POTATIS, RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!

Låta sina fåglar bada
alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim så också dvärgpapegojan.
Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta. Sprayflaskor kan man köpa i affärer eller i shoppar.
Tre eller fyra korta sprayningar ovanför fågeln bör vara tillräckligt för att vatten dimman skall sjunka in i fjäderdräkten lättast är att spraya dom när dom är i sin bur.
Vid sprayning eller bad, se till att du använder ljummet vatten. Försök att inte spray dom eller låta dom bada dagligen då det inte är bra för dom.

Motion är superviktigt för fåglarna
Fåglar är gjord för rörelse och inte för ett stillasittande liv i en trång liten bur! Fåglar behöver röra på sig för att behålla sin hälsa och prestationsförmåga. Fåglarna har samma arvsmassa i dag som då, dom är vilda i sinnet och precis som sina vilda släktingar är dom flesta fåglar nomader i det vilda och flyger långa sträckor varje dag för att finna föda, vatten och bra häckningsplaster.
Hälsovinsterna är stora om fåglarna får regelbundet flyga och hålla igång jämfört med om dom är mest stillasittande. Dom blir gladare, kan lättare hantera stress och hålla vikten.
Dessutom blir dom piggare. Starka muskler stöder och skyddar lederna, dessutom förbättras rörligheten och balansen. Det är viktigt att man sysselsätter sina fåglar med olika leksaker, grenar att gnaga på och att dom får flyga fritt så mycket som möjligt och att man har stora burar.
Dålig motion kan då öka på fettansamlingarna hos fågeln som då lättare blir tumörer. Friflygning i ett rum eller huset/lägenheten är något som är mycket viktigt för fåglarna.

när dina fåglar är ute och friflyger i rummet är det viktigt att tänka på fåglarnas säkerhet. att fågelsäkra rummet är ett måste då en dvärgpapegojnäbb kan orsaka mycket skada både på inredning, sladdar mm. och sig själv. det finns också olika andra saker vi har i hemmet som är skadligt som man bör ha uppsikt över när ens dvärgpapegojor är ute och flyger.
Något mer som är viktigt är att tänka på att inte ha öppna fönster eller dörrar. ett tips är att man kan ha nätdörrar och nätfönster. Då slipper man en förrymd fågel.

Buren
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minsta tillåtna lagliga måttet för dvärgpapegojor är 70 cm lång, 60cm hög och 45 cm bred men ju större desto bättre. Dom måste få chansen att kunna sträcka ut sina vingar även i buren och att måtten finns är för att någon gång måste vi människor iväg någonstans och då måste vi stänga in våra fåglar och då skall dom få ha möjlighet att kunna flyga runt även i buren. Voljär är något som verkligen rekommenderas att ha till dom med stora mått.

Grenar

Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar.
svarvade pinnar och plastpinnar är superdåligt för dvärgpapegojornas fötter och föreslås att inte ha i buren alls! även sandpappersrören som säljs i affärer borde inte få säljas då dom inte gör någon nytta alls enbart onytta, kan ge sår på deras fötter.

Giftfria Trädsorter samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

 

Giftiga trädsorter!!
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum).

 

Leksaker av olika slag är viktigt för dvärgpapegojorna
Då dvärgpapegojorna är väldigt nyfikna och busiga fåglar är det viktigt att sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda i buren men även runt om i rummet åt sina fåglar. Låt fantasin flöda. 

tänk på att spegelgungor inte är en lämplig leksak för fågeln. Den kan bli så upp i att mata sin fågelkompis i spegeln att den inte gör annat, dom kan  också få psykiska störningar av att sitta och uppvakta något som inte finns och de kan få krävinflammation av att stöta upp mat dagarna i ända. Tänk också på att snören och fransar fransar som hänger löst eller på leksaker att klipp bort dom då fågeln kan fastna där i och bli strypt. Att ha olika sorters gungor i buren så dom kan välja att sitta där dom själva vill så som tyggungor, trägungor av alla de olika slag men också så klart grenar i olika storlekar är bra.

Uvb-ljus väldigt viktigt för inomhuslevande fåglar
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljär är att rekommendera. man kan införskaffa en uv-lampa som avger uvB eller en som avger både uvA och uvB strålning.
Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus. Detta hjälper fågeln att ställa in sin inre klocka,  reglera sitt endokrina system (endokrina körtlar är samlingsnamnet för de körtlar som bildar, ibland också lagrar och avger hormoner direkt till blodet), matsmältning, att få en fin fjäderdräkt och för att hålla sig frisk och sund. Fågelns färger förstärks och framträder ljuset. Ljuset utlöser också häcknings- ruggnings- och flyttbeteendet.
Det viktiga vitamin d3 som fåglar annars tillgodogör sig från solstrålar får dom genom en uv-lampa. Fågeln är väldigt beroende av sin syn och deras färgsyn är mycket mer utvecklad än vår och det hjälper UV-lampan till med. UV-ljuset hjälper också fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättar kalciumupptaget.
TÄNK PÅ att INTE använda uv lampor avsedda för REPTILER då dom är oftast alldeles för starka och skadar ögonen på en fågel.

Häcka sina dvärgpapegojor
Att häcka sina dvärgpapegojor är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor! Viktigt att först tänka på är att aldrig ha häckande rosenhuvade tillsammans med andra dvärgpapegojor eller andra arter heller för den delen.
Dvärgpapegojorna bildar par för livet vilket är väldigt viktigt att komma ihåg. Det är viktigt att man granskar det par som ska få häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden. Det är också viktigt att läsa på ordentligt innan man ens funderar på att häcka sina fåglar.

Ett dvärgpapegojpar är redo att häcka när dom blivit ordentligt uppmatade med en varierad kost med ökad mängd protein i maten. Grönsaker, örter, bär, groddar och blötlagda frön, kokt ägg är något man skall ge dom extra. Även vitaminer, mineraler extra med kalk samt en jodsten är viktigt att ha i buren under hela häckningen. Så också en uvb-lampa.

Man skall alltså öka fodermängden dom får i vanliga fall men inte överdriva foderökningen.Tänk också på att fortsätta med denna kosten under hela häckningen även när ungarna tagit sig utanför holken då dom behöver av denna näringsrika kosten för att växa till sig. Tänk också på att i den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Och det kan vi aldrig ersätta på konstgjord väg så handmatning och att ta ungarna från sin mamma är inget att rekommendera alls.
I holken lägger man in bomaterial, exempelvis strimlat papper. Vis arter stoppar bomaterial i sina stjärtfjädrar och tar med det för att boa holken med och när detta sker kommer också parningen att ske.
dom lägger 4- 6 ägg och honan ruvar äggen i 23 dagar.
Ungarna lämnar holken vid 5 veckors ålder och är självständiga efter ytterligare 3-4veckor.

Grå Jako

Grå jakon fågelvärldens pajas som hittar på bus och lek hela dagen lång. Denna mycket intelligenta och lätt lärda afrikansk papegoja är en mycket populär papegoja att ha som burfågel och är man sugen på denna härliga fågel finns det mycket man bör veta för att göra det så bra som möjligt för fåglarna. Här tas upp mer om det...........


Info funnen här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5_jako


Grå jako
(Psittacus erithacus) denna mycket intelligenta och lätt lärda afrikansk papegoja är en mycket populär papegoja att ha som burfågel och är man sugen på denna härliga fågel finns det mycket man bör veta för att göra det så bra som möjligt för fåglarna.
en sak som är mycket viktigt att veta om dessa fåglar är att Grå jako lever parvis i flockar om flera hundra individer i det vilda varför man bör ha två. Flockarna i det vilda söker föda gemensamt och de är väldigt sociala inom flocken.

Starka band knyts mellan flera olika individer i flocken såväl som till individer i flockar i närområdet.
Grå jako kan variera i storlek från ca 32-38 cm och väga allt 275 gram till över 650 gram och denna goja blir i fångenskap ofta 30-40 år, men kan bli 60-70 år eller ännu äldre. Dess naturliga utbredningsområde är längs ekvatorn i Centralafrika.
Honan lägger två till fyra ägg. Under ruvningsperioden hämtar hanen mat till henne. När ungarna är kläckta tar båda föräldrar hand om dem. Efter kläckningen stannar ungarna upp till tre månader i boet.
Papegojor i det vilda lever av en mycket varierad föda. Utöver fröer av olika slag äter den också nötter, fruktkärnor och fruktkött, olika spannmål, gräs, blommor och bär.
Det finns en vanlig myt om att jakon är en typisk enmansfågel då den knyter sig till sin favoritägare och till och med kan uppvisa aggressivitet mot andra personer. Detta är en sanning med modifikation då det egentligen är ett tecken på dålig socialisering då dom är menade att vara med just sin egen art inte enbart med oss människor.

Foder
Foder är A-O i ett fågel och djurägande! Lika viktigt som det är för oss är det för dom. Fåglar i det vilda äter olika frösorter både torra och i olika groddnings faser samt skotten som växer upp av fröna och även annat dom finner på sina nomad vandringar, även insekter och där får dom i sig allt dom behöver, det får dom
absolut inte i en bur i Sverige, därför måste vi hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, salter, nyttiga fetter jod och kalk. Grå Jako är en art som behöver mer kalk än andra arter.
Grå Jakos lever i det vilda av en mycket varierad föda vilket också är väldigt viktigt att vi ger dom i fångenskap också. Utöver fröer av olika slag äter den också nötter, fruktkärnor och fruktkött, olika spannmål, gräs, blommor och bär. De äter även rötter, färska skott, bark och gröna delar av olika örter, buskar och träd. En favoritföda i det vilda är palmfruktens kött.
det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. Dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité! Solrosfrön bör inte finnas i deras fröblandning utan ges då och då i kosten för att berika den. Solrosfrön är ett extrem fett frö som kan göra din Jako sjuk och överviktig om det ges i för stora mängder.
tänk också på att helt fri tillgång på mat hela tiden inte är bra och även om fågeln spenderar mycket tid utanför buren så flyger den inte sådana sträckor som i det vilda. Energin som blir över lagras i form av synligt och osynligt fett vilket leder till sjukdomar så som lipom, fettma och även tumörsjkdomar.
Fröna bör inte överstiga 20 % av fågelns kost resterande 80 % bör fågeln äta mer av det olika örter, bär, grönsaker, groddade och blötlagda frön och inte för ofta men då och då frukt. Även blandade sädesslag, brunt ris, pasta, majs, kokade bönor  kan man ge så även att ge insektslarver samt också av Pellets då och då som ett välkommet inslag i den varierade kosten.
Även den maten vi äter är ett välkommet tillskott i deras varierade diet, här är det då viktigt att inte ge dom avokado som är giftigt för fåglar samt också inte för salt mat, helst inget salt. Man kan ge mager yoghurt, mager ost, tofu, hårdkokt ägg, välkokt kyckling, vit fisk, kalkon, mycket magert kött, tonfisk i vatten. Att ge dom av frön för andra fågelarter kan man också ge. Även sådant som växer ute så som maskrosor, våtarv, grodblad mm. är något man kan erbjuda sin Jako. Viktigt också att ta reda på vad som är giftigt och inte för fåglarna så man inte ger något olämpligt till dom både vad gäller ute i naturen men också av den maten vi ger dom.
kalk och mineraler är viktigt och finns i välsorterade zoo-affärer, en bra webbshop är www.undulatshopen.se som har väldigt bra produkter hemma vad gäller vitaminer, kalk och mineraler. Mer som är viktigt att få till i deras kost är en bra balans mellan fett, kolhydrater, proteiner och antioxidanter.

Burhållning för Grå Jakos
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, Fåglar är oftast i det vilda Nomader i det vilda vilket innebär att dom flyger långa sträckor varje dag för att fina föda, vatten och bra häckningsplatser. Att stänga in sin fågel i för liten bur utan chansen att kunna komma utanför att flyga är inte bra för fågeln. det finns bara massor med fördelar att ha en stor bur gämnfört med icke bra fördelar att ha en liten bur. Fåglarna är fortfarande vild i sinnet och är en indevid precis som du och jag och behöver också utrymme för att må bra så ju större bur desto bättre, Voljärer är att föredra med så stora mått som det bara går.
Minsta tillåtna buryta för Grå Jakos är (m2) 0,84, burens längd minst 120 cm, höjd minst 80 cm, (exempel: bredd minst 70 cm).

Sysselsättning för sin Grå Jako
Sysselsättning kräver alla papegojor i stor utsträckning, de kan omöjligt sitta instängda i en bur hela dagarna. Papegojor älskar att "leka" med och gnaga på olika saker. och Grå Jakos är inget undantag. Det är bara att inse att en papegoja har sönder saker! Att förse sin Jako med leksaker som är gjorda för att gnagas på och för att motstå kraften i en papegojnäbb får Jakon stimulans och sysselsättning. Sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda. låt fantasin flöda.

Glöm inte att låta din Grå Jako få mycket motion varje dag så den inte går upp i vikt.
Att flyga är väldigt energikrävande och mycket bra motion. Många papegojor är vingklippta och det är då omöjligt att uppnå samma aktivitetsnivå. Inte ens när fågeln flyger fritt i hemmet kan man jämföra det med en flygtur på flera kilometer i det vilda. Jakon är skicklig på att klättra nyttjar ofta detta, hellre än att flyga, för att ta sig till födan så att ge den möjlighet till klättring av olika slag ger både stimulans och motion för din Jako. Man bör noga överväga ett vingklippningsbeslut som inte borde vara ett alternativ då fåglar är gjorda för att flyga långt och mycket!

Grenar är viktig för Grå jakos
Papegojor har ett stort behov av att gnaga. Se till att fågeln alltid har färska kvistar av lövträd att gnaga på. plocka gärna tallkottar och ge. Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar, plocka gärna in av olika storlekar som Jakon kan gnaga och sysselsätta sig med.

GIFTFRIA TRÄDSORTER samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

GIFTIGA TRÄDSORTER!!
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum),  Hästkastanj (aescullus hippocastanum).

VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ
Att köpa från en seriös uppfödare är bättre än i zoo-affärer. En seriös uppfödare tänker alltid på fåglarna i första hand och att de inte får vara sjuka eller svaga individer som sätts i häck, seriösa uppfödare tänker också på att fågelföräldrarna måste ha goda egenskaper som uppfödaren vill skall föras vidare och de lever alltid under hälsosamma förhållanden med den kost och motion dom behöver med lagliga burar och massor av kärlek som läggs ner på varje individ.
En seriös uppfödare ser också till att fåglarna är friska och i god kondition för en häckning så som att avmaska dom, ser till att det inte finns kvalsterangrepp på fåglarna och känner sina fåglar utan och innan. Tänk också efter noga innan köpet av din Grå Jako vad gäller handuppföda eller föräldrar uppfödda!
Att ta ungarna från sina föräldrar i tron om att hand tämja dom bättre är inte att rekommendera. I den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Och det kan uppfödaren aldrig ersätta på konstgjord väg så handmatning och att ta ungarna från sin mamma är inget att rekommendera alls.
handmatade ungar får inte alls samma immunförsvar som föräldrar-uppfödda ungar då dom inte får i sig av de olika sorters bakterier som är viktiga för deras utveckling vilket gör dom känsligare för sjukdomar. Många lägger också till sig med dumma ovanor och plockningsbeteende.
K-vitaminbrist är vanligt hos undulatungar. De har med sig en begränsad mängd K-vitamin ur ägget och detta kan leda till förblödningar. K-vitamin gör det lättare för blodet att levra, dvs det stelnar sig, vid en blödning. Detta är viktigt att tänka på vid tex handmatning från första dag. fakta om K-vitaminbrist finns att läsa på denna sidan: http://www.youschi.se/indexSv.htm?/Halsa/Vitaminer&Mineraler/Vitaminer&Mineraler.htm
allt som allt är det alltså bättre att låta fågelföräldrarna få ta hand om uppgiften att mata och ta hand om sina ungar. För i slutändan är det de allra bästa att köpa en föräldraruppfödd Jako unge.

Grå Jako papegojor är flockdjur!
och lever parvis tillsammans med andra av samma art. Vissa papegojarter klarar inte av att leva ensamma, och måste därför leva i par. Det spelar ingen roll vilket kön det är, de kan leva tillsammans två och två av samma kön. Det är också viktigt att ha med i beräkningen att dom tar tid och kostar en del för att dom skall må bra så tänk igenom ditt köp väldigt noga innan!

 

Gouldsamadin En Färgsprakande finkfågel!

Godlsamadiner är väldigt färgsprakande och vackra små finkfåglar som är en populära burfågle i Sverige men som kräver lite mer kunskap och erfarenhet än andra finkar varför de inte rekommenderas som ren nybörjarfågel. Det gäller alltså att vara ordentligt påläst innan man försöker sig på att införskaffa dessa vackra fåglar. här tas upp mer om det........

Den lilla och vackra och färgsprakande fink fågel vidnamn Gouldsamadin är en populär burfågel just för sin färgsprakande fjäderskrudi regnbågens färger.

Gouldsamadinen härstammar från Australiens norra tropiska skogar ochinom familjen alstrid men är ensam i just sitt släkte. I vilt tillstånd häckar dessa fåglar i trädhålor där dom gör sina egna bon.Honan lägger 4-7 ägg som hon ruvar i 14-16 dagar. Deras parningsdans skall varanågot alldeles extra att titta på. Livslängden på dessa fåglar är 7-10 år ålder, de har en längd på ca 11-14 cmoch en vikt på ca 13-16 gram.

I vilt tillstånd har dessa finkar lila bröst, gul mage, grönrygg, undre delen av gumpen är vit, ett starkt turkost band runtansiktet samt på övre delen av gumpen, stjärten är svart. När det gällerhuvudfärgen finns det tre olika färgvarianter Röd, svart och orange.
I fångenskap idag finns en rad olika framavlade färgmutationer. I vilt tillståndär denna vackra fågel rödlistad som starkt hotad av IUCN som står förInternational Union for Conservation of Nature and Natural Resources och tyvärrfinns det enbart 2 500 individer kvar i vilt tillstånd.

Denna fågel kräver lite mer kunskap och erfarenhet än andra finkarvarför de inte rekommenderas som en ren nybörjarfågel. Det gäller alltså attvara ordentligt påläst innan man försöker sig på att införskaffa dessa vackrafåglar.
infon ovan hämtad här: www.gouldsamadiner.n.nu

Foder
(infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu samt här www.gouldsamadiner.n.nu)
Maten är A och O i ett fågel- och djurägande. Så även om man är en gouldsamdinägare och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. Dithör tyvärr inte frön från en mataffär då de oftast inte är av bra kvalité! Mankan blanda mellan kanariefröblandning och vanlig finkblandning som man köper ivälsorterade zoo-affärer eller zoo-shoppar på nätet.
Även gouldsamadiner behöver få i sig allt som vi behöver få i oss när vi ätersåsom vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, salter, nyttigafetter jod och kalk.
Gouldsamadinerna har ett större behov av jod än många andra finkar.Jodbrist är relativt vanligt hos gouldsamadiner och bör tillgodoses genomkosten. Jod finns bland annat i kelppulver som man kan ge en nypa på maten, ibordssalt. Det finns också jodstenar att köpa på denna sidan: http://www.undulatshopen.se/
Gouldsamadinerna behöver också kalk och det är viktigt att ha sepiaskal(bläckfisk skelett) hängandes i buren åt fåglarna så dom kan få i sig sittdagsbehov av kalk.
De skall också få av hirskolvar både i torr, grodda och blötlagda form (se tillatt kolvarna är av bra kvalité), blötlägga deras fröblandning och även groddaden. Man skall ge av örter, bär, grönsaker och frukt som en del av denvarierade kosten, tänk på att avokado är väldigt giftigt för fåglar.
även sådant som går att finna ute så som gräs, maskrosblad, våtarv, groblad mm.är ett välkommet tillskott i gouldsamadinernas varierade kost under sommaren.
Under ruggningsperioden och häckningen skall man ge sina gouldsamadiner extraproteiner då kan man ge dom kokt mosat ägg eller äggfoder.

Burhållning(infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu)
A
tt stänga in sin fågel i en för liten bur utan att ge den chansen attkunna komma ut och flyga är inte bra för fågeln. Det finns bara fördelar medatt ha en stor bur jämfört med alla de nackdelar som finns med att ha en litenbur. Fåglarna är fortfarande vilda i sinnet och är en individ precis som du ochjag och behöver också utrymme för att må bra, så ju större bur desto bättre!
Att införskaffa en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minstatillåtna lagliga måttet för gouldsamadiner är yta (m2) 0,31, burens längd minst70 cm, höjd minst 60 cm, bredd minst 45 cm. Men ju större desto bättre. Så domkan sträcka ut sina vingar ordentligt och kunna röra sig och få motion.
Ett annat buralternativ är en voljär. En voljär är en stor bur, det börjar bliallt vanligare med att ha sina fåglar i en voljär och det rekommenderas varmt.Utrymmet blir stort och bra och fåglarna kan sträcka ut sina vingar på enflygtur.
Att ha fåglarna i en voljär är också idealiskt om man inte alltid kan låta sinafåglar flyga fritt i rummet. När man tittar på olika annonser för fågel så serman ofta att det står voljär om en liten pluttbur, det är ingen voljär, envoljär har stora mått.
En voljär är oftast byggd av trä eller rostfritt stål/aluminium och är oftastora i storleken med olika former helt hur man själv vill ha det. träramarnakan man fästa med vagnsbult så blir voljären lätt att förflytta. Rostfritteller galvaniserat nät på nätmaskorna till voljären skall helst vara 12*12eller 10x10 mm.

 Uv-ljus (infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu)
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljärär att rekommendera. Man kan införskaffa en uv-lampa som avger uvB eller en somavger både uvA och uvB strålning.
Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus.UV-ljuset hjälperockså fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättarkalciumupptaget. En timer är bra att ha då den ser till att lampan följerårets ljusperiod, den skall vara tänd minst 10 timmar om dagen.

Häcka sina gouldsamadiner (infonfunnen här: www.fagelfenix.n.nu samt här www.gouldsamadiner.n.nu)
Att häcka sina gouldsamadiner betyder att honan och hannen parar sig, läggerägg och får bebisar. Att häcka sina gouldsamadiner är ett väldigt stort ansvaroch man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning intealltid är en dans på rosor!
Det är viktigt att man granskar fåglarna som ska få häcka noga. De får intevara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och demåste leva under hälsosamma förhållanden.
att mata upp sina goldsamadiner innan häckningen genomförs är väldigtviktigt och de behöver extra vitaminer, mineraler, antioxidanter, proteiner,nyttiga fetter jod och kalk för att de skall orka igenom häckningen. Äggfoderoch kokt mosat ägg för proteinernas skull, blötlagda och groddade frön i olikastadier för att efterlikna det naturliga, men också örter, grönsaker, bär ochfrukt. sepiaskal (bläckfisks skelett) bör det finnas fri tillgång på.
När gouldsamadinerna är redo börjar de få intresse för boet. De föredrar litestörre bon. Ett tips på större bo är parakitholk.
Gouldsamadiner bygger boet som en entrédel och innanför den en bodel där delägger sina ägg. De kan vara lite dåliga bobyggare men då får man hjälpa dom påtraven med lite bomaterial såsom kokosfibrer.
Temperaturen bör vara 23-25 grader under häckningen. Luftfuktigheten bör liggapå minst 50-65 %, vilket oftast inte är något problem i Sverige, men vidextremt kalla vintrar med minusgrader kan det vara fördelaktigt med enluftfuktare nära buren.
Uv-ljus är viktigt för fåglarna och man bör ha en hos fågelparet som följerdagens ljus.
Själva parningen äger rum inne i boet, Sedan lägger honan ett ägg om dagen.Normalt lägger honan 4-7 ägg som är vita. Hanen och honan turas om att ruvaäggen. Äggen ruvas i ca 14 dagar. Man skall störa dem så lite som möjligt underhela häckningstiden då de är väldigt känsliga för stress och då kan lämna äggeller ungar.
Från att ungarna kläcks till att de lämnar boet tar det ungefär 21 dagar.Ungarna är då fullt fjädrade och olivgröna/grå till färgen. Under dennatide turas föräldrarna om att mata ungarna.
Föräldrarna matar ungarna i ca 3 veckor efter att de lämnat boet, ibland mer,ibland mindre. Man skall aldrig separera ungarna från sina föräldrar förrän manser att de dricker och äter själva. Ibland blir ungarna jagade av sinaföräldrar när det börjar bli dags att lämna dem, men om det går att ha kvarungarna hos sina föräldrar lite längre är det bra då de får lära sig månganyttiga saker av sina föräldrar.

sjukdomar (infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu)

Gouldsamadiner är fåglar som är väldigt känsliga för sjukdomar och de som är vanligast hos dessa fåglar är:

- Cochlosoma En rörlig liten parasit, den är vanlig hosGouldsamadiner och det är framförallt unga fåglar som blir sjuka. Hos ungafåglar är symptomen dålig tillväxt och dödsfall är vanliga. Hos äldrefåglar är symptomen kräkningar, skum vid näbben, viktminskning även ifallfågeln ser ut att äta bra som sedan leder till döden samt svaghet eller baradålig prestation.

- D-vitaminbrist D-vitaminbrist är vanligt på undulater och omdom inte får tillräckligt med D-vitamin kan dom bli sjuka. D-vitamin och särskiltD3-vitaminet är viktigt för kalciumupptaget som bygger upp fåglarnas skelett.D-vitaminbrist ger dåligt skelett, med lättare att få benbrott, felställda ben,tunnskaliga ägg och kramper på grund av lågt kalkinnehåll i blodet.

- Jodbrist/Struma är något somgouldsamadinerna är mycket känsliga för och frödieter där inte jod hartillsatts leder till sjukdom. Sköldkörteln är det organ som drabbas när detinte finns tillräckligt med jod i kroppen. Jod behövs när sköldkörtelhormon skabildas och brist leder till minskad produktion. Den del av hjärnan som styrtillverkningen får då signaler om att det råder brist och signaler sänds tillsköldkörteln att producera mera.
Cellerna i sköldkörteln producerar då förstadierna till det färdiga hormonetmen eftersom jod saknas kan processen inte slutföras. Hjärnan får då ingatecken på att hormon bildas och fortsätter att skicka signaler till sköldkörtelnom ökad tillverkning. Vad som sker är då att sköldkörteln ökar i storlek ochförutom rena symtom på hormonbrist ger själva storleken problem. Den trycker påröstorganet och ger upphov till ett karakteristiskt ljud vid andningen.
Ger dessutom symtom i form av trötthet och långsam ämnesomsättning i kroppenvilket bland annat kan leda till fetma. Fågeln kan börja kräkas upp mat,bli kladdig i fjäderdräkten på huvudet, och magra av.

- Luftsäckskvalster Luftsäckskvalsterär parasiter som angriper fågelns luftvägar och luftsäckar. Parasiterna tyckerom fukt och bosätter sig gärna då i fåglarnas luftsäckar och luftvägar. Dettaleder obehandlat till att fågeln dör. Symptomen är skakningar på huvudet,andning med öppen näbb, andningsbesvär men även förändrade andningsljud såsomväsningar och kippningar efter luft. Nedsatt eller upphörd förmåga att sjungaeller ge ljud ifrån sig är inte heller ovanligt.

- värpnöd Värpnöd är när ett ägg intepasserar genom äggledaren inom en normal tidsperiod för fågeln. Orsakerna tilldetta kan vara en dåligt fungerande äggledarmuskel, hormonförändringar,genetiskt, dåligt näringsstatus, vitamin E- och selenbrist, kalkbrist,fetma, infektioner i äggledaren, missformade ägg. Symptomen kan vara att fågelnsitter och ”krystar” med benen lite bredare isär, att fågeln ”viftar”mycket på stjärten, ibland kan allmäntillståndet vara mycket nedsatt och fågelnkan ha svårt att sitta på pinnen. Behandling ökad värme, kroppsvarmvätska, näringstillförsel, man kan ge druvsockervatten i näbben ocheventuellt extra kalk, Om ägget sitter i ”uterus” det vill säga livmodern,smörj kloaken och lite in i den med en knappnål med glasknopp, som doppas ikroppsvarm olja (solros etc.) samt massera ägget, som man klart känner, försiktigtmot kloaken. Detrta kan ibland hjälpa till att få ut ägget. Eftersomrisken för skador på äggledaren med åtföljande infektioner och inflammationerär stor rekommenderas att man vänder sig till en fågelveterinär om ägget intekommer ut med hjälp av understödjande behandling.

 

 Kanariefåglar 

Serinus canaria forma domestica 

Kanariefågeln en livlig och prat gald fågel, här tas upp en hel del fakta om dessa härliga fåglar och alla deras behov........


kanariefågeln denna lilla aktiva, populära, pratglada fink fågel som vi alla känner till heter vid namn i det vilda Kanariesiskan (Serinus canaria) den förekommer i vilt tillstånd på Kanarieöarna, Madrid, Azoerna och Kap Verde-öarna. Den har fått sitt namn för att den främst härstammar från just Kanarieöarna.
Den vistas i skogsområden med tätt stående träd och i områden med omväxlande småskog och snår, utefter frodiga strandkanter av bäckar och i trädgårdar. I bergstrakter lever den så högt upp som till 2 000 meter över havet. Fågelns föda utgörs av växtdelar, exempelvis frön, späda grönsaker och saftiga frukter, särskilt fikon. Honan lägger 3-4 kullar per år, med upp till 5 ägg per kull.
Arten är social och lever en stor del av året i flock. blir 13 cm lång. Den är gulgrön på ryggen, med svartaktiga streck och mycket breda, ljust askgrå fjäderkanter. Övergumpen är gulgrön, strupen och frambröstet grönaktigt guldgula, halsens sidor askgrå, bröstet bakåt gulaktigare och buken och undergumpen vitaktiga. Honan är på ovansidan brungrå, på bröstet och strupen grönaktigt guldgul.

Kanariesiskan har hållits som sällskapsdjur sedan det tidiga 1600-talet och det är främst kanariefågelns sång som den gjort sig så populär som husdjur och har också används i gruvor för människors säkerhet, tystnade fågeln var det dags för männen att ta sig upp där ifrån illa kvickt då kanariefåglar är oerhört känsliga för dålig och giftig luft/gas. Från det att den första kanariefågeln kom in i våra hem har den därigenom förändrats till både storlek och utseende. Den domesticerade varianten Serinus canaria forma domestica kallas för kanariefågel och är större än den vilda varianten. 

En kanariefågel ruvar i 14 dagar och lägger ca 4 ägg. Efter ca två veckor är ungarna flygfärdiga. Under häckningen i det fria är även insekter en del av födan. En kanariefågel kan leva mellan 8-14 år om den får vara frisk.

Kanariefågeln är en trevlig liten fågel som kräver lika mycket som vilken fåglart som helst, kanariefågeln må vara liten men den är en "stor" fågel i en liten kropp och är små och väldigt aktiva så en rejäl bur till dom är väldigt viktigt, minsta tillåtna lagliga måttet är 70 cm lång, 60cm hög och 45 cm bred men ju större desto bättre. Kanariefåglar i det vilda flyger mycket varje dag för att fina föda, vatten och bra häckningsplatser. 

Att stänga in sina kanariefåglar i för liten bur utan chansen att kunna komma utanför att flyga är inte bra för fåglarna. Det finns bara massor med fördelar att ha en stor bur jämfört med icke bra fördelar att ha en liten bur! Friflygning i ett rum varje dag är också något som är viktigt att kanariefågeln Kanariefågeln får göra, fågeln är fortfarande vild i sinnet och är en individ precis som du och jag och behöver också utrymme för att må bra. Det finns inga ursäkter inte ens "jag bor för litet" eller "jag har inte plats för större bur", har man kanariefåglar som djur skall deras behov tillfredsställas och det är ägarens ansvar att se till att dom får det.

Man skall tänka på att inte enbart ha en kanariefågel utan två eller flera. Då mår dom som bäst!!!

man skall också se till att ha ett bad till kanariefåglarna då dom älskar att bada och det håller fjäderdräkten mjuk och ren.

Foder
Det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité samt också att ge sina kanariefåglar en så varierad och bra kost som möjligt. Lika viktigt som det är för oss är det för dom. Dom behöver få i sig allt det som vi får i oss så som vitaminer, mineraler, jod och kalk. Man kan ge krossade snäckskal för att täcka behovet av kalkämnen och också krossa sepiaskal (bläckfisks skelett) och lägga i en skål.

Foderutbudet ska variera med årstiderna för att undvika ämnesomsättningsstörningar. För att berika maten för kanariefågeln så skall man också ge groddade frön, blötlagda frön men också av olika örter, bär, grönsaker och någon gång då och då frukt.

Man kan så fröblandningarna så det växer upp gräs som också är väldigt uppskattat hos dom, på sommaren finns en massa härligheter man kan ge sina små så som gräs, våtarv, grodblad och stängerna mm.

man kan också ge kokt mosat ägg som kokats i tio minuter för proteinets skull och kokt ris, ungefär en gång i veckan kan man även ge mjölmask, äggfoder och insektsfoder för foderberikningens skull.

giftig mat för Kanariefågeln är: ALKOHOL, AVOKADO, CITRON, CHOKLAD (drickbar och ätbart), LAKRITS, KAFFE, LÖK, OKOKT POTATIS, PÄRON (GER LÖS MAGE) RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!

Sjukdomar som drabbar Kanariefåglar
Kanariefågeln är normalt sett en härdig och tålig fågel. Om kanariefågeln inte längre är livlig och aktiv, är den sjuk tecken på sjukdom är bl a lös eller missfärgad avföring, uppburrad fjäderdräkt, matta ögon eller att fågeln andas med öppen näbb. Sjukdomsförloppet är oftast mycket snabbt och därför skall veterinär kontaktas omgående! Då kanariefågelns immunsystemet inte håller stånd särskilt länge ska man genast gå till veterinären för att låta undersöka den. när behandlingar sätts in på fågeln/fåglarna är det noga att man rengör bur/omgivning och använda sig av virkon S som tar död på det mesta. Sjukdomar som drabbar kanariefåglar: 

Aspergillos Aspergillos kan yttra sig lokalt eller allmänt. Sjukdomsförloppet kan vara akut eller kroniskt. Alla inre organ kan angripas av organismen och kolonier av svampar kan växa som tumörer i kroppen. Den akuta formen drabbas oftast unga fåglar och leder många gånger till hastiga ödsfall. Symptom på den akuta formen är andnöd, kraftig tröthet, upphörd aptit samt ökat vattenintag och vätskerik avföring. Kroniska formen har ett smygande händelseförlopp symptomen är dämpat beteende, försämrad aptit och avmagring. Andningsbesvär brukar inte upptäckas förrän sent i sjukdomsförloppet. Om lever och njurar angrips kan man se symptom av ökat drickande och vätskerik avföring. den lokala formen är granulombildning (ansamlingar av svampen) i näsborrar, bihålor, luftstrupe och struphuvud. När granulom bildas i näsborrarna och bihålorna ses de som svullnad i ansiktet och uttöjda näsborrar. et är vanligt med sekundära bakterieinfektioner och då kan det rinna från näsborrar eller ögon samt fågeln kan må allmänt dåligt och kan orsaka förändrad röst och andnöd. Allmän akut ellerkronisk infektion behandlas med antifungika (svampdödande medel), man kan också låta fågeln andas in en ånga med atifungika, den orala formen av behandling ges via munnen i 4-6 månader, ibland längre.

fjäder cystor Fjäder cystor är ett vanligt hud och fjäder tillstånd hos sällskapsfåglar. Det inträffar när en ny fjäder inte komma ut och istället lockar fram under huden, även kallad folliklar. när fjädern växer orsakar det en böld som orsakas av den inåtväxande fjädern, fjädern fortsätter att växa tills fjäder cystan blir en oval eller lång svullnad. Ibland, Det kan handla om en eller flera fjäder folliklar på samma gång. symptom och typ: En fjäder cysta kan uppstå var som helst på fågelns kropp. papegojor, dock, det är allmänt sett i den primära fjädrar av vingen. Och även om någon fågel kan drabbas av fjäder cystor, Det uppkommer vanligtvis bland kanariefåglar, som vanligtvis har flera fjäder cystor.Orsaker hos de flesta fåglar med fjäder cystor orsakas av en infektion eller en skada på fjäder/follikeln. Hos kanariefåglar beror fjäder cystor oftast på att det är genetiskt och man skall alltså inte avla vidare på en sådan fågel hur fin den än må vara. Behandling: Fjäder cystor brukar behandlas kirurgiskt, veterinären tar då bort den infekterade eller skadade fjäderfolliken. Om fjäder follikeln inte avlägsnas kirurgiskt kommer fågeln att fortsätta att utveckla fjäder cystor. Men operation är inte alltid ett praktiskt alternativ. Särskilt i fall av kanariefåglar, eftersom de har oftast har flera fjäder cystor.Tänk på: ta din fågel till veterinären för diagnos och behandling vilket är det bästa alternativet för en tillfällig eller permanent behandling av en fjäder cysta.

Gapmask (Syngamus trachea): Det är framförallt fåglar som hålls utomhus som drabbas. Fågeln drabbas av andningsproblem, kan sitta och gapa efter luft, hostar, nyser och skakar på huvudet. Avmaskning med Axilur är vanligtvis effektivt. Giardia: Symtomen varierar från viktminskning, dålig tillväxt, diarré och även fjäderförstöring över buken. Avmaskning kan ske med Axilur, Flagyl™ (innehåller metronidazole) eller Ronidazole preparat.

 

Giardia Lamblia Giardia är en encellig organism, en protozon, som ofta hittas hos fåglar och som orsakar sjukdomen giardia. Den lever i tarmarna och kan ibland påvisas i avföringen. Det är en parasit som oftast smittar fåglar men även människor och andra djur. Giardia är enligt smittskyddslagen upptagen som en allmänfarlig och anmälningspliktig sjukdom. Smittan finns i tarmen och sprids via avföringen. Parasiten påverkar näringsupptaget och nedbrytningen av fett i kroppen. Högst dödlighet finns det hos unga fåglar och de som också är smittade av andra sjukdomar. En vuxen fågel kan verka frisk men sprida smitta, om de utsätts för stress kan symptomen vara omfattande med diarré, illaluktande och vattning avföring, hela frön i avföringen, en apatisk fågel med uppburrade fjädrar, näringsbrist, klåda, fjäderplockning och viktminskning, Giardia kan orsaka död bland ungar i holken. Ofta är ungarna väldigt tunna och har dålig fjäderskrud och tigger ständigt mat. Många dör innan de är så gamla så de är självständiga. Deras avföring kan vara illaluktande. Ofta ser man torkad avföring runt analen på ungar som är drabbade av giardia. Giardia kan också framkalla extrem klåda Skinnet på infekterade fåglar ser ofta torrt och flagnande ut. Ofta har fåglarna plockat sig under vingarna, på benen, och ibland även på bröstet.  

Diagnosen kan vara svår att ställa, men om det misstänks ska en veterinär kontaktas omgående. Giardia utsöndras via avföringen och smittan sker vanligen via avföringsförorenat vatten och dålig hygien. Man söker efter parasiten med färska avföringsprov, max 10 minuter gamla och salivprov. 
Många mediciner dödar inte parasiten helt och flera kurer kan vara nödvändigt. behandlingen sker genom att man använder sig av är antingen Avmaskningsmedlet Axilur, Flagyl™ (innehåller metronidazole) eller Ronidazole preparat, För säkerhets skull bör alla fåglar som kommit i kontakt med en smittad fågel behandlas. Man ska vara extremt noggrann med hygienen under behandling och hålla fågeln isolerad från andra fåglar.

Hårmask (capillaria spp): Ofta kräver det att man ger höga doser av Axilur under 5 dagar. Ibland räcker inte det utan andra avmaskningsmedel som tex Levacide™/Vermisol™ (innehåller levamisol), Cydectin™ (innehåller moxidectin) eller Ivomec™ (innehåller ivermektin) måste användas. Noggrann kontroll av smittan i fåglarnas omgivning är också nödvändigt. Det är framför allt unga fåglar som är mest motagliga.

Luftsäckskvalster (Sternostoma tracheacolum) skakningar på huvudet, andning med öppen näbb, andningsbesvär men även förändrade andningsljud såsom väsningar och kippningar efter luft. Nedsatt eller upphörd förmåga att sjunga eller ge ljud ifrån sig är inte heller ovanligt. Det är viktigt att förebygga smitta genom att alla nyinköpta fåglar hålls i karantän och det kan vara nödvändigt att behandla alla fåglar i karantänen innan de släpps in till den befintliga flocken. Behandlingen består av utspädd Ivomec eller Dectomax™(innehåller doramectin).

Megabakterios (Macrohabdus ornithogaster): är en svamp, man tror att svampen kan förekomma som en del av fågelns mag och tarmflora och inte alltid orsaka sjukdom. Symptom det finns två förlopp den ena är akut matvägran med kräkningar som ibland är blodtillblandade. Dessa fåglar dör ofta inom en till två dagar. det andra förloppet som är mer vanligt är att fågeln till synes har god aptit och ofta spenderar onormalt mycket tid med att äta. Vid närmare anblick sitter dock fågeln mest och plockar bland fröerna utan att få något i sig. I samband med detta är slemmiga kräkningar vanligt och ibland även diarré. Kräkningarna kan vara så omfattande att fågeln är blöt och kladdig på fjädrarna på hjässan. Det enda botemedlet är en svampmedicin och behandlingen är lång. Två gånger dagligen i 30 dagar måste medicinen ges i munnen. 

Näbbskabb Fåglar som drabbas är oftast dom som har ett nedsatt emunförsvar. Parasiten gräver gångar i huden runt näbben och även på ben och fötter. Det man ser är krustliknande hudförändringar som i början framför allt syns i fågelns mungipor. Ivomec är vanligaste behandlingen mot kvalster och behandlingen måste upprepas var 10:e dag i två eller tre omgångar eftersom äggen inte avdödas av behandlingen. De parasiter som kläcks fram måste alltså få en ny omgång med Ivomec.  

Spolmask (Ascaris spp)avmaska 1 gång med Axilur och sedan upprepa avmaskningen om 10 dagar. 

Trichomonas (Trichomonas gallinae) Parasiten överförs mellan fåglarna och vanligen när en vuxen individ stöter upp mat från krävan och matar yngre fåglar med. Drabbade fåglar tappar vikt och dör av svält, uttorkning eller av sekundär allmäninfektion med bakterier dom blir deprimerade, utmärglade, uppträder apatiskt, är uppburrade, har en matt fjäderdräkt, har svårigheter att stänga munnen, visar upprepade sväljnings rörelser, har en öppen mun och en ljudlig andning, har svårt för att stå och behålla balansen, har diarré, nacken kan ha ett pösigt utseende, krävan kan vara insjunken och tom och ha en illaluktande odör. Fågeln kan ofta dö av svält eller kvävning. man ger höga doser av Axilur under 5 dagar. Ibland räcker inte det utan andra avmaskningsmedel som tex Levacide™/Vermisol™ (innehåller levamisol), Cydectin™ (innehåller moxidectin) eller Ivomec™ (innehåller ivermektin) måste användas. Rengöring av omgivningen måste göras när behandlingen börjar samt också använda sig av virkon S på allt i buren/omgivningen.

  Äggnöd Äggnöd är när ett ägg inte passerar genom äggledaren inom en normal tidsperiod för fågeln. Orsakerna till detta kan vara en dåligt fungerande äggledarmuskel, hormonförändringar, genetiskt, dåligt näringsstatus, vitamin E- och selenbrist, kalkbrist, fetma, infektioner i äggledaren, missformade ägg. Symptomen kan vara fågeln sitter och ”krystar” med benen lite bredare isär, att fågeln ”viftar” mycket på stjärten, ibland kan allmäntillståndet vara mycket nedsatt och fåglen kan ha svårt att sitta på pinnen. Behandling ökad värme, kroppsvarm vätska, näringstillförsel, man kan ge druvsockervatten i näbben och eventuellt extra kalk, Om ägget sitter i ”uterus” det vill säga livmodern, smörj kloaken och lite in i den med en knappnål med glasknopp, som doppas i kroppsvarm olja (solros etc.) Samt massera försiktigt ägget, som man klart känner, mot kloaken kan ibland hjälpa till att få ut ägget. Eftersom risken för skador på äggledaren med åtföljande infektioner och inflammationer är stor rekommenderas att man vänder sig till en fågelveterinär om ägget inte kommer ut med hjälp av understödjande behandling.

 

Kakarikin en nyfiken, busig och glad liten papegoja!

 

 

Kakarikin är en busig, nyfiken och aktiv liten papegoja, en fågel som verkligen gör allt för att man inte skall ha tråkigt. Den är utrotningshotad i det vilda vilket innebär att man måste vet lite mer om dessa fåglar innan dom införskaffas. Här tas upp mer om denna härliga fågel..........

 

Den rödpannade kakarikin som på engelska går under namnet Red-fronted Parakeet är en grupp papegojor som lever på Nya Zeeland. Dessa papegojor är tyvärr utrotningshotade och där dom är utdöda på fastlandet men finns på öarna runt om där dom lever i små grupper. Anledningen till den nära utrotningen bero på införda arter så som hermelin, katter, råttor och pungråttor som gjorde dom sårbara. 

Idag kontrolleras den rödpannade kakarikin noga i vilt tillstånd och dom står därför uppskriven på Cite´s lista A vilket gör att man som privatperson som häckar dessa fåglar måste ringmärka alla ungar. 

 

Dessa gojor känns igen på sin gröna fjäderdräkt, som är ljusare på undersidan och det röda band som går över ögonen och röda huvud och där man ser kön på dom genom att honan är mindre, samt mindre huvud och näbb. flera olika mutationer såsom lutino, brokiga och cinnamon finns i fångenskap men vikten bör också läggas på att få fram den viltfärgade med tanke på dess utrotningshotade tillstånd.

 

Kakarikin har en vikt på ca 50 till 110 gram och en längd på 28 till 29 cm, deras livslängd är ca 15 år. Dom är otroligt nyfikna och undersöker allt nytt på direkten vilket gör dom till en minst sagt rolig underhållning där ordet tråkig inte finns med i bilden. Dom har ett läte som kan jämföras med en get och låter konstant men det är inga höga ljud.

 

I det vilda äter dessa papegojor frön, frukt, bär, blommor, nötter och andra växtdelar som dom kan finna. De äter också insekter och på kusten äter det både musslor och alger och ibland äter dom även kött från döda djur.

 

När det gäller häckning i det vilda föredrar kakarikin håligheter i träd, men också hål i marken, på klippor, rasbranter och under tät vegetation. Honan är ansvariga för förberedelser och att fixa till boet, ruvning där inkubationtiden är cirka 23 dagar, honan sköter också utfodring av ungarna tills dom är 10-14 dagar gamla där hanen förser honan med mat. Därefter matas ungarna vid boet tills dom är flygfärdiga och självständiga av både honan och hanen. Lämnar boet efter runt 32-49 dagar.

 

Tänk på att dom är ett flockdjur och skall alltid minst vara två för att må bra och trivas.

 

Foder
Maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité! 
I den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkergräsfrö, Havre, Korn, Råg, Sesamfrön, tistelfrön och vete samt också att ge Kakarikin en så varierad och bra kost som möjligt. Undvik solrosfrön som kan ges då och då. Vi måste hjälpa dom att få i sig allt det dom behöver, precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, nyttiga fetter, jod och kalk. 
Detta göra man genom att göra kosten så varierad som möjligt och ge av både grönsaker, örter, bär, då och då frukt, groddade och blötlagda frön, skott från odlade frön, insekter, baljväxter, pellets, kokt ris, kokt pasta, bröd och kokt ägg är några av dom saker man kan erbjuda dom. Ibland kan man också erbjuda av det man själv äter så som mager laktosfri yoghurt, keso, fil, ost som en del av variationen, erbjud gärna då och då tillagat ej kryddat kött, fisk, musslor för att få till av den variation som dom kan finna i det vilda.
under sommaren kan man erbjuda dom av naturens härligheter så som maskrosor både blad, rot och blomma, rönnbär, torkade nässlor, groblad+stänger, våtarv mm.

 

Man skall också ge dom ett bra vitamin och mineralpulver några gånger i veckan för att undvika att dom får vitamin och mineralbrister. tänk också på att erbjuda dom kalk som är superviktigt för dom antingen från kalksten, kalkpulver, snäckskal, sepiaskal (bläckfiskskelett) mm.

På denna sidam kan man finna det mesta till sina kakariki i vitamin och mineralväg:
http://www.undulatshopen.se/

 

Giftig mat för kakarikin är: ALKOHOL, AVOKADO, CITRON, CHOKLAD (drickbar och ätbart)LAKRITS, KAFFE, LÖK, MANGO, OKOKT POTATIS, RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!

 

Buren
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minsta tillåtna lagliga måttet är 12 cm lång, 80 cm hög och 70 cm bred men ju större desto bättre. Dom måste få chansen att kunna sträcka ut sina vingar även i buren och att måtten finns är för att någon gång måste vi människor iväg någonstans och då måste vi stänga in våra fåglar och då skall dom få ha möjlighet att kunna flyga runt även i buren. Voljär är något som verkligen rekommenderas att ha till dom med stora mått.

Grenar
Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar. Svarvade pinnar och plastpinnar är superdåligt för fåglarnas fötter och föreslås att inte ha i buren alls! även sandpappersrören som säljs i affärer borde inte få säljas då dom inte gör någon nytta alls enbart onytta, kan ge sår på deras fötter. 

Giftfria Trädsorter samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

Giftiga trädsorter!! 
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum).

 

Leksaker av olika slag är viktigt för kakarikin
Kakarikin är en väldigt smart och busig fågel. Därför är det viktigt att sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda och göra deras miljö så rik som det bara går.

 

Motion är superviktigt
Fåglar är gjord för rörelse och inte för ett stillasittande liv i en trång liten bur! Fåglar behöver röra på sig för att behålla sin hälsa och prestationsförmåga. Fåglarna har samma arvsmassa i dag som då, dom är vilda i sinnet och precis som sina vilda släktingar är dom flesta fåglar nomader i det vilda och flyger långa sträckor varje dag för att finna föda, vatten och bra häckningsplaster.
Hälsovinsterna är stora om fåglarna får regelbundet flyga och hålla igång jämfört med om dom är mest stillasittande. Dom blir gladare, kan lättare hantera stress och hålla vikten. Dessutom blir dom piggare. Starka muskler stöder och skyddar lederna, dessutom förbättras rörligheten och balansen. 
Det är viktigt att man sysselsätter sina fåglar med olika leksaker, grenar att gnaga på och att dom får flyga fritt så mycket som möjligt och att man har stora burar.
Inte att förglömma att då undulater är känsliga för fett då de är inavlade och de gör att de har en genetisk benägenhet för tumörer. Tumörer älskar fett och undulater som lätt blir överviktiga av olika orsaker har lättare att få tumörer. Dålig motion kan då öka på fettansamlingarna hos fågeln som då lättare blir tumörer.
Friflygning i ett rum eller huset/lägenheten är något som är mycket viktigt för fåglarna.

 

Låta sina fåglar bada
alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim så också Kakarikin som älskar att bada. 
Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta. Sprayflaskor kan man köpa i affärer eller i shoppar. 
spraya ovanför fågeln några sprut, dimman lägger sig på fjäderskruden och sjunka in i fjäderdräkten.

 

Uvb-ljus väldigt viktigt för inomhuslevande fåglar
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljär är att rekomendera för deras dagliga dos av vitamin-D3. UV-ljuset hjälper också fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättar kalciumupptaget. TÄNK PÅ att INTE använda uv lampor avsedda för REPTILER då dom är oftast alldeles för starka och skadar ögonen på en fågel.

Häcka sina kakariki
Att häcka sina kakariki är är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor! Det är inte bara att sätta samman en hona och hane och förvänta sig att det skall funka då så inte alltid är fallet, de blir intresserade av vissa individer precis som vi och bildar par när ömsesidigt tycke uppstår. 
Dom är lätta att få att häcka men det är viktigt att man granskar det par som ska få häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden. Det är också viktigt att läsa på ordentligt innan man ens funderar på att häcka sina fåglar.
Ett kakarikipar är redo att häcka när dom blivit ordentligt uppmatade med en varierad kost med ökad mängd protein i maten. Grönsaker, örter, bär, groddar och blötlagda frön, kokt ägg är något man skall ge dom extra. Även vitaminer, mineraler extra med kalk samt en jodsten är viktigt att ha i buren under hela häckningen. Så också en uvb-lampa.

 

När det gäller häckning sätts en holk upp i buren/voljären som är Holkstorlek för denna fågel är 25*25*40 cm med ingångshål på ungefär 6 cm lägg också in ordentligt med bottenströ. 
Honan är ansvariga för förberedelser och att fixa till boet, ruvning där inkubationtiden är cirka 23 dagar, honan sköter också utfodring av ungarna tills dom är 10-14 dagar gamla där hanen förser honan med mat. Därefter matas ungarna vid boet tills dom är flygfärdiga och självständiga av både honan och hanen. Lämnar boet efter runt 32-49 dagar.

 

Sjukdomar
Kakarikin kan också bli sjuk precis som du och jag och ser man minsta tecken på sjukdom skall veterinär kontaktas. Tecken på sjukdom är bland annat lös eller missfärgad avföring, uppburrad matt fjäderdräkt, matta ögon eller att fågeln andas med öppen näbb. 

 

Katarinaparakiten En Nyfiken Liten Fågel!

 

Katarinaparakiten en nyfiken fågel som lätt blir tam och som blivit allt mer vanlig som burfågel i Sverige. Är man intresserad av att införskaffa dessa underbara fåglar är det viktigt att läsa på ordentligt först så här tas upp mer fakta om dessa fåglar............

 

Dessa nyfikna och vackra fåglarna är en lugn fågelart som passar bra som lägenhetsfågel och nu blivit allt mer populära som burfågel i Sverige. katarinaparkiten kom till europa år 1886 till Londons zoo. Dom delas in i kategorin papegojor och det finns två underarter:

Bolborhynchus lineola lineola
som förekommer i fuktiga bergsskogar från södra Mexico till västra Panama.

Bolborhynchus lineola tigrinus
som förekommer i bergsområden från nordvästra Venezuela och Colombia till södra Peru. Den har också setts i Bolivia.

Katarinaparakiten lever i det vilda i skogar och berg upp till 2000 m över havet. De tillbringar en del av sin tid på marken för att söka föda för att till kvällen söka sig till ett högt träd att sova i deras kost i det vilda innehåller mycket frukt och insekter samt frön. De tål kyla bra och det sägs också ha setts snöbada. I det vilda lever katarinorna i grupper om 6 till 30 stycken men även större grupper upp till 150 fåglar ses ibland.
Den vilda katarinaparakitens fjäderdräkt är mestadels grön med flera svarta och mörkgröna ränder, i fångenskap finns många olika färgvarianter så som grön, olivgrön, turkos, blå (kobolt), gul (lutino), vit (Ino) eller grå fjäderdräkt, två ovanligare färgvarianter är den brokiga sorten och kanelsorten (cinamo) som är ännu mer ovanlig och väldigt svår att få fram.
Katarinaparakiten längd är cirka 16 cm och dom har en vikt på omkring 42 till 52 gram och blir cirka 10 år. Denna parakit har en annorlunda sittställning än andra papegoj och parakit arter. De sitter nämligen i nästan horisontellt läge med huvudet i linje med deras stjärt. De är också mycket lugna fåglar och deras läte är inte högfrekventa och inte så jobbiga för örat, lätet låter som tyst tjatter med lite drillande, dom är som mest högljuda och aktiva på morgonen och kvällen. Dessa fåglar passar bra som lägenhetsfågel tack vare sin tysta ljudnivå när dom pratar.
På Engelska kallas denna fågel för Lineolated Parakeet, Catherine parakiter eller Barred Parakeet.

Katarinaparakiten är ett flockdjur som i det vilda lever i lite större flockar och som är parbildande, dom skall alltid vara två eller fler för att må bra. Dom är väldigt nyfikna av sig och vågar en katarina så vågar dom andra också sig fram.
(En del av infon ovan är hämtad här: http://en.wikipedia.org/wiki/Barred_Parakeet)

Kosten för Katarinaparakiter
(infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu och här: http://www.katharinasittiche.de/en/nutrition.php )
maten är A och O i ett fågel och djurägande så också i ett papegojägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité utan extrem feta frön så som solrosfrön. Dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!
En bra parakitblandning är ett bra fröfoder för katarinorna. Att göra en välbalanserad foderstat är bra, då vet man vad man ger dom och inte i foderväg och kan balansera upp kosten så den blir varierad och att det inte blir för mycket av det ena eller det andra.
man kan också blanda i av andra frön i fröblandningen så som Gräsfrö,  Havre, Korn, Råg, vete, tistelfrön, åkergräsfrön, majs, ärtor. Hirskolvar är ett bra sätt att sysselsätta fågeln och få stimulans. Det är också viktigt att ge dom av grönsaker, örter bär och frukt där frukten bör vara mer än 50 % i deras kost då dom är neo-tropiska och frukt är en stor del av deras kost, man skall också ge av blötlagda, groddade, och sådda frön. Ibland kan man också ge av kokt ris och kokt ägg för proteinets skull och också insektsfoder för att ge så varierat som möjligt. Tänk på att AVOKADO ÄR JÄTTE GIFTIGT för katarinorna.

 

Under sommaren finns en massa härligheter man kan ge sin rosella så som: Al-löv, Asplöv, Björklöv, Blåklint, Boklöv, Frögräs, Gräs, Groblad (samt stängerna), Hallonblad, Hasselblad, Lönlöv, kirskål, Klöver (både röd och vit) , Maskrosblad (samt blomma, frön och rot), Mjölkört, Morotsblast, Renfana (torkade/färska), Rönlöv, Pensé (egenodlad), Skott från gran, Smultronblad, Tistel (båe torkd och färsk), Tusensköna (Bellis), Vetegräs Vinbärsblad, Våtarv.

Vilda bär så som:
Björnbär, Blåbär, Hallon, Hjortron, Jordgubbar, krusbär, Körsbär (utan kärnan), Lingon, Nypon (samt fröna), Rönnbär, Smultron, Tranbär, Vinbär (svarta, röda och vita, skölj dom noga!!) 

 

Att ge vitaminer och kalk på maten då och då är viktigt för fågelns hälsa samt att ha en mineral, jod och kalksten i buren.

 

Buren(infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu)
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på. Fåglar är oftast i det vilda Nomader i det vilda vilket innebär att dom flyger långa sträckor varje dag för att fina föda, vatten och bra häckningsplatser. Att stänga in sin fågel i för liten bur utan chansen att kunna komma utanför att flyga är inte bra för fåglen. det finns bara massor med fördelar att ha en stor bur gämnfört med icke bra fördelar att ha en liten bur. Fåglarna är fortfarande vild i sinnet och är en indevid precis som du och jag och behöver också utrymme för att må bra så ju större bur desto bättre! Minsta tillåtna burmått för Katarinor är 120 cm, höjd minst 80 cm, bredd minst 60 cm men ju större dessto bättre och gärna en voljär med inom och utomhus del där dom kan gå in och ut hur dom vill.

Uv-ljus (infon funnen här: www.fagelfenix.n.nu)
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljärär att rekommendera. Man kan införskaffa en uv-lampa som avger uvB eller en somavger både uvA och uvB strålning.
Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus.UV-ljuset hjälperockså fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättarkalciumupptaget. En timer är bra att ha då den ser till att lampan följerårets ljusperiod, den skall vara tänd minst 10 timmar om dagen.

 

Sysselsättning
Sysselsättning kräver alla papegojor i stor utsträckning, de kan omöjligt sitta intstängda i en bur hela dagarna så är också fallet med katarinorna. Dom behöver rep och grenar att klättra på så det är väldigt viktigt att förse dom med detta. Dom vill gärna kunna krypa in i något på kvällen när dom ska sova så en låda eller liknande är bra att förse dom med. Dom flyger dåligt utan klättrar dit dom ska istället.

GIFTFRIA TRÄDSORTER samt knopp och blomm!

Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

 

GIFTIGA TRÄDSORTER!!
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum),  Hästkastanj (aescullus hippocastanum).

 

Duschning och bad viktigt
Något som är viktigt är att katarinorna har tillgång till friskt bad vatten så att den kan bada.  Du kan också duscha fågeln, det gör du lättas med en blomsterspruta med ljummet vatten.

Grenar är viktig för katarinor

Papegojor har ett stort behov av att gnaga. Se till att fågeln alltid har färska kvistar av lövträd att gnaga på. plocka gärna tallkottar och ge. Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar, plocka gärna in av olika storlekar som den kan gnaga och sysselsätta sig med. Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar.

 

Häcka sina Katarinor
Att häcka sina katarinor är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor!
Det är viktigt att man granskar fåglarna som ska få häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden.
Att mata upp sina katarinor innan häckningen genomförs är väldigt viktigt och de behöver extra vitaminer, mineraler, antioxidanter, proteiner,nyttiga fetter jod och kalk för att de skall orka igenom häckningen. Äggfoder, insektsfoder och kokt mosat ägg för proteinernas skull, blötlagda och groddade frön i olika stadier för att efterlikna det naturliga, men också örter, grönsaker, bär och frukt. sepiaskal (bläckfisks skelett) bör det finnas fri tillgång på.
honan lägger 2-7 ägg som hon ruvar i 18-21 dagar. Ungarna lämnar boet vid 5-6 dagars ålder.
Under hela ungarnas uppväxt är det viktigt att fortsätta med den protinrika mat som föräldrarna blev uppmatade med. så dom får all den näring dom behöver för att orka växa sig friska och starka. I den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar.

Övrigt
Katarinparakiter är väldigt lätta att få tama och där med en utmärkt fågelart att ha som burfågel. tänk också på att Katarinaparakiten är CITES listad 2 och det innbär att det är förbjudet att ta in vildfångade Katarinaparakiter till EU så det är viktigt att man tänker efter noga i valet av dom fåglar man tänkt avla på så man håller en frisk avelslinje på arten.

 

 

Lessons sparvpapegoja en lekfull liten fågel!

Lessons sparvpapegoja är en envis, djärv, självsäker, lekfull, orädd och bestämd liten fågel som testar allt de inte får göra och har mycket hyss för sig. Det är viktigt att läsa på ordentligt om denna art innan man införskaffar dom och här tas upp mer om dom........

lessons sparvpapegojan är en envis, djärv, självsäker, lekfull, orädd och bestämd liten fågel som testar allt de inte får göra och har mycket hyss för sig. Dessa fåglar är väldigt roliga att titta på då dom är som små clowner . Detta är en fågelart som gärna är nära sina hussar och mattar, som gärna vill bli aktiverade av sin ägare och som man kan få väldigt tama om man lägger ner tid på dem.
Som ensamfågel är dom lättare att få tama men då detta inte är snällt mot fågeln rekommenderas två då dom är parfåglar som ägnar mycket tid åt varandra. Detta är den art av sparvpapegojor som är mycket aggresiva och har man de tillsammans i större voljärer så rekommenderars att ha de könsvis.  Att ha etablerade par tillsammans i flock brukar nästan aldrig fungera.

Det finns åtta stycken arter inom gruppen sparvpapegojor som lever i Syd och Mellan Amerika och vanligast som tamfågel är Lessons sparvpapegoja som på latin heter Forpus coelestis. 
Fågelns utbredningsområde är på torra stränder i västra Ecuador och nordvästra Peru. Deras naturliga miljö består av subtropiska eller tropiska skogar där dom livnär sig på frön av örtartade växter och bärbuskar man kan också finna dom i botaniska trädgårdar och populationen är god i det vilda. 
Sparvpapegojan är den näst minsta i gruppen av papegojor. De är från 10 till 14 cm långa och hanarna har en koboltblå bakdel med blå fläckar på sina vingar och ljusare gulgrönt ansikte. Honorna är oftast gröna med mycket mindre blå fläckar bakom ögonen och dom har ingen koboltblå rumpa eller blått i sina vingar.

Det finns en hel del färgmutationer hos denna art i fångenskap som inkluderar blått, koboltblå, pastellblå, blåbrokig, koboltbrokig, lutino (med röda ögon), gula, amerikansk gul, vita, amerikansk vit, albino mörk gröna, brokig, fallow mm. 

Med god vård kan en sparvpapegoja leva mellan 10 till 15 år i fångenskap.

Dom använder bon från hackspettar men också håligheter i trädstammar, hål i marken och till och med stolpar eller staket. 

De lägger vanligen mellan 3 till 6 ägg som läggs varannan dag. Inkubationstiden är 18 dagar men kan variera beroende på omständigheter. ungarna föds med 1 eller 2 dagars mellanrum och paret hjälps åt att mata ungarna. Ungarna lämnar boet efter ungefär 30-35 dagar och matas i ytterligare en tid av föräldrarna.

Lessons sparvpapegojor skall helst hållas ensamma och inte ihop med andra arter och dom kan också attackera andra större arter utan att tänka på sin lilla storlek, lite som en chiuaua i hundvärlden beter sig dessa i fågelvärlden.

En del av infon ovan funnen här:
http://es.wikipedia.org/wiki/Forpus_coelestis
http://arkenzoo.se/vara-experter/hayrettin-inci/dvargpapegoja-sparvpapegoja

Foder
Infon funnen här:
www.fagelfenix.n.nu
Maten är A och O i ett fågel och djurägande så också för Lessons sparvpapegoja och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. Dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!  
Dom utfodras med parakitfröblandning för mindre parakiter och utöver den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkergräsfrö, Havre, Korn, Råg, Sesamfrön, tistelfrön och vete samt också att ge en så varierad och bra kost som möjligt.
Lika viktigt som det är för oss är det för dom. Vi måste hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, nyttiga fetter jod och kalk.
Dessa fåglar äter mer än andra arter och behöver mer än andra arter då dom är så rörliga och igång hela tiden. utöver frön skall dom också äta av olika örter, bär, grönsaker. Frukt är något man kan ge dom då och då så också hirskolvar, insektsfoder, kokt ägg. Man skall också ge några gånger i veckan av groddade och blötlagda frön och det bör också finnas sådd fröblandning hos fåglarna då dom gärna äter av gräs och dylikt som också är väldigt nyttigt för dom. pellets kan man ge som en del av den varierade kosten. Ett vitaminoch mineral preparat skall man ge några gånger i veckan och ha fri tillgång på en kalksten.

Giftig mat är: ALKOHOL, AVOKADO, CITRON, CHOKLAD (drickbar och ätbart)LAKRITS,KAFFE, LÖK, OKOKT POTATIS, RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!

Låta sina fåglar bada
alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim så också Lessons sparvpapegoja. 
Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta. Sprayflaskor kan man köpa i affärer eller i shoppar. 
Tre eller fyra korta sprayningar ovanför fågeln bör vara tillräckligt för att vatten dimman skall sjunka in i fjäderdräkten lättast är att spraya dom när dom är i sin bur. 
Vid sprayning eller bad, se till att du använder ljummet vatten. Försök att inte spray dom eller låta dom bada dagligen då det inte är bra för dom.

Motion är superviktigt för fåglarna
Fåglar är gjord för rörelse och inte för ett stillasittande liv i en trång liten bur! Denna fågelart är i gång från morgon till kväll och behöver få sin dagliga motion. Fåglar behöver röra på sig för att behålla sin hälsa och prestationsförmåga. Fåglarna har samma arvsmassa i dag som då, dom är vilda i sinnet och precis som sina vilda släktingar är dom flesta fåglar nomader i det vilda och flyger långa sträckor varje dag för att finna föda, vatten och bra häckningsplaster.
Hälsovinsterna är stora om fåglarna får regelbundet flyga och hålla igång jämfört med om dom är mest stillasittande. Dom blir gladare, kan lättare hantera stress och hålla vikten. 
Dessutom blir dom piggare. Starka muskler stöder och skyddar lederna, dessutom förbättras rörligheten och balansen. Det är viktigt att man sysselsätter sina fåglar med olika leksaker, grenar att gnaga på och att dom får flyga fritt så mycket som möjligt och att man har stora burar.
Dålig motion kan då öka på fettansamlingarna hos fågeln som då lättare blir tumörer. Friflygning i ett rum eller huset/lägenheten är något som är mycket viktigt för fåglarna.

när dina fåglar är ute och friflyger i rummet är det viktigt att tänka på fåglarnas säkerhet. att fågelsäkra rummet är ett måste då en dvärgpapegojnäbb kan orsaka mycket skada både på inredning, sladdar mm. och sig själv. det finns också olika andra saker vi har i hemmet som är skadligt som man bör ha uppsikt över när ens dvärgpapegojor är ute och flyger.
Något mer som är viktigt är att tänka på att inte ha öppna fönster eller dörrar. ett tips är att man kan ha nätdörrar och nätfönster. Då slipper man en förrymd fågel.

Buren
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minsta tillåtna lagliga måttet för sparvpapegojor är 70 cm lång, 60cm hög och 45 cm bred men ju större desto bättre. Dom måste få chansen att kunna sträcka ut sina vingar även i buren och att måtten finns är för att någon gång måste vi människor iväg någonstans och då måste vi stänga in våra fåglar och då skall dom få ha möjlighet att kunna flyga runt även i buren. Voljär är något som verkligen rekommenderas att ha till dom med stora mått.

Grenar
Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar.
svarvade pinnar och plastpinnar är superdåligt för dvärgpapegojornas fötter och föreslås att inte ha i buren alls! även sandpappersrören som säljs i affärer borde inte få säljas då dom inte gör någon nytta alls enbart onytta, kan ge sår på deras fötter.

Giftfria Trädsorter samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

Giftiga trädsorter!! 
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum).

Leksaker av olika slag är viktigt för dvärgpapegojorna
Då sparvarna är väldigt nyfikna och busiga fåglar är det viktigt att sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda i buren men även runt om i rummet åt sina fåglar. Låt fantasin flöda. 

tänk på att spegelgungor inte är en lämplig leksak för fågeln.Tänk också på att snören och fransar som hänger löst eller på leksaker att klipp bort dom då fågeln kan fastna där i och bli strypt. Att ha olika sorters gungor i buren så dom kan välja att sitta där dom själva vill så som tyggungor, trägungor av alla de olika slag men också så klart grenar i olika storlekar är bra.

Uvb-ljus väldigt viktigt för inomhuslevande fåglar
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljär är att rekommendera. man kan införskaffa en uv-lampa som avger uvB eller en som avger både uvA och uvB strålning.
Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus. Detta hjälper fågeln att ställa in sin inre klocka,  reglera sitt endokrina system (endokrina körtlar är samlingsnamnet för de körtlar som bildar, ibland också lagrar och avger hormoner direkt till blodet), matsmältning, att få en fin fjäderdräkt och för att hålla sig frisk och sund. Fågelns färger förstärks och framträder ljuset. Ljuset utlöser också häcknings- ruggnings- och flyttbeteendet.
Det viktiga vitamin d3 som fåglar annars tillgodogör sig från solstrålar får dom genom en uv-lampa. Fågeln är väldigt beroende av sin syn och deras färgsyn är mycket mer utvecklad än vår och det hjälper UV-lampan till med. UV-ljuset hjälper också fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättar kalciumupptaget.
TÄNK PÅ att INTE använda uv lampor avsedda för REPTILER då dom är oftast alldeles för starka och skadar ögonen på en fågel.

Häcka sina Lessons sparvpapegojor
En del av infon funnen här: http://www.sparvpapegoja.se/lessons.html

Att häcka sina sparvpapegojor är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor!  
Det är viktigt att man granskar det par som ska få häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden. Det är också viktigt att läsa på ordentligt innan man ens funderar på att häcka sina fåglar. Dessa fåglar skall helst hållas parvis då de kan bli mycket aggressiva mot sina artfränder och då framför allt under häckningen. 

Ett sparvpapegojpar är redo att häcka när dom blivit ordentligt uppmatade med en varierad kost med ökad mängd protein i maten. Grönsaker, örter, bär, groddar och blötlagda frön, kokt ägg och insektsfoder är något man skall ge dom extra. Även vitaminer, mineraler och extra med kalk samt en jodsten är viktigt att ha i buren under hela häckningen. Så också en uvb-lampa.

Sparv- papegojor bli könsmogna vid 6-12 månader, men ska inte häckas innan 12 månaders ålder. Man hänger in en undulat holk till dom där honan ruvar de 4-6 äggen i 18 dygn.

det är viktigt att under hela häckningen vara observant på hanens beteende och då särskilt om det finns hanungar i holken. Det händer ibland att hanen ger sig på och skadar/dödar ungar och det sker oftast när ungarna börjar få fjädrar. Om man märker att hanen får ett aggressivt beteende så måste man skilja han från honan och ungarna omgående. Honan klarar då att mata upp ungarna själv.
Ungarna lämnar holken efter ca 30-35 dagar och matas i ytterligare ca två veckor av föräldrarna. 

 

Praktrosellor Och Andra Rosellor

Rosellan har blivit en allt mer populär burfågel och här tas upp fakta och skötselråd om denna färgsprakande parakit.......


Praktrosella
 (Platycercus eximius), är en art i släktet rosellor. Den hör hemma i sydöstra Australien och Tasmanien. Det har introducerats till Nya Zeeland där vilda populationer finns i norra delen särskilt i den norra halvan av ön och kring Hutt Vally. Även i bergen närheten av Dunedin på Sydön. Praktrosellan är utöver det spridd runt hela världen som populär burfågel.

Praktrosellan fick sitt namn av George Shaw år 1792. Arten har ibland betraktas som en underart till Vitkindad rosella (P. adscitus). Namnetblekhuvad rosella har använts som samlingsnamn när man pratat om vitkindad rosella och praktrosellan. Hybrider av de två arterna har registrerats där de mötts i nordöstra New South Wales och sydöstra Queensland. Det finns tre underarter: Platycercus eximius eximiusPlatycercus eximius elecica ochPlatycercus eximius diemenensis

I naturen lever rosellorna nära floder och bäckar, dom är otroligt nyfikna och skickliga flygare. Deras föda består av gräs, fröer, frukt, blommor, insekter och larver.

 

Praktrosellan är 30-32 cm lång, den har rött huvud med vita kinder. Näbben är vit och iris är bruna. Övre bröstet är rött som huvudet, undre delen av bröstet och buken är gult som övergår till ljusgrönt mot undergumpen. Fjädrarna i rygg och axlar är svarta, och har gulaktigt eller grönaktigt inslag. Benen är gråa och stjärten är blågrön. Ungfåglarna har en gul näbb, blekare och mattare fjäderdräkt med spräckligt grönt och rött huvud och nacke. Unghanarna har något rödare huvud än honorna. En Praktrosella kan bli mellan 15 – 20 år gammal.Vikten på den varierar från ca 95 – 120 g.

Könen liknar varandra men honan är lite mindre och blekare i fjäderdräkten. Kinderna är inte lika vita som på hanen utan mer naturvita, innerfanen på handpennornas undersida är hos honan mönstrade som ett vitt pärlband, en fullvuxen hane saknar nästan helt detta mönster.

Honorna lägger fyra till åtta ägg. Äggen är runda och vita, honan ligger på äggen mellan 19-21 dagar. Honan ligger på äggen under hela ruvningen medans hannen matar henne med jämna mellanrum.

De första två veckorna sköter honan matningen, men sedan sköter bägge föräldrarna detta tillsammans. Dessa fåglar tyr sig sällan till människor, inte alltid ens när de handmatats från födsel. men de är intelligenta fåglar som kan lära sig konster, vissla och även imitera ett fåtal ord och läten och det finns undantag i där dom blivit handtama.

Praktrosellorna kräver mycket uppmärksamhet och många leksaker att bita i för att hålla sig stimulerad och må bra, den behöver också ha tillgång till  färska grenar att gnaga på, dom har ett stort gnagbehov. 

Dom har stark revirinstinkt och ska helst hållas i par men dom är mycket sällskapliga och fredliga mot andra arter av fåglar. det är en ganska tystlåten fågel och dom gångerna dom är högljudda är oftast när dom är i bråk med en artfrände.

skötselråd
Burmåttet enligt jordbruksverkets regler, ska vara: L 160 cm, D 74 cm, H 100 cm men ju större desto bättre så den kan sträcka ut vingarna ordentligt, Voljär ute och inne är att föredra med stora mått då denna fågel verkligen älskar att vara ute och flyga, den har ett större behov av det än andra fågelarter så för en rosella som lever ett bur-liv måste få komma utanför buren några timmar varje dag men lämna aldrig fågeln ensam när den är ute, dom kan skada både sig själva och hemmet då dom är väldigt nyfikna av sig.

Vatten att dricka och bada i: Något som är viktigt är att rosellan har tillgång till friskt bad vatten så att den kan bada.  Du kan också duscha fågeln, det gör du lättas med en blomsterspruta med ljummet vatten. 

Foder: Maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité, dit hör tyvärr inte frön från en mataffär. Att göra en välbalanserad foderstat är bra, då vet man vad man ger dom och inte i foderväg och kan balansera upp kosten så den blir varierad och att det inte blir för mycket av det ena eller det andra. Rosellan ska ha tillgång till pellets eller parakit fröblandning utan solros frön, solros frön innehåller för mycket farligt fett, som kommer på sikt att göra fågeln sjuk. man kan också blanda i av andra frön i fröblandningen så som Gräsfrö,  Havre, Korn, Råg, vete, tistelfrön, åkergräsfrön. Hirskolvar är ett bra sätt att sysselsätta fågeln och få stimulans. Man ska också ge den av grönsaker, örter bär och ibland frukt och också blötlagda, groddade, och sådda frön. man kan grodda Alfaalfa, Bovete, Broccoli frön, Bönor (då och då) Dill, Hirs, Hampa, Havre, Korn, Krasse, Linser (gröna och röda), Linfrön, Mungoböner, Negerfrö, Pumpafrön, Sesamfrö, Solrosfrön (då och då), Ruccola, Råris, Råg, Rödkåls frön, Rädisfrön, Vete, Ärtor och man kan också grodda hirskolven som variation. Man kan så samtliga och låta det växa upp små strån att ge. Rosellan ska också förses med ägg kraftfoder 1 tesked per vecka för att få i sig protein eller mosat hårdkokt ägg.

Under sommaren finns en massa härligheter man kan ge sin rosella så som: Al-löv, Asplöv, Björklöv, Blåklint, Boklöv, Frögräs, Gräs, Groblad (samt stängerna), Hallonblad, Hasselblad, Lönlöv, kirskål, Klöver (både röd och vit) , Maskrosblad (samt blomma, frön och rot), Mjölkört, Morotsblast, Renfana (torkade/färska), Rönlöv, Pensé (egenodlad), Skott från gran, Smultronblad, Tistel (båe torkd och färsk), Tusensköna (Bellis), Vetegräs Vinbärsblad, Våtarv.

Vilda bär så som:
Björnbär, Blåbär, Hallon, Hjortron, Jordgubbar, krusbär, Körsbär (utan kärnan), Lingon, Nypon (samt fröna), Rönnbär, Smultron, Tranbär, Vinbär (svarta, röda och vita, skölj dom noga!!) 

Att ge vitaminer och kalk på maten då och då är viktigt för fågelns hälsa samt att ha en mineral, jod och kalksten i buren.

Rosellan blir köns mogen vid 18 månaders ålder, men kan ta upp till 3 år. Måtten på holken kan vara 25 cm x 25 cm x 60 cm, med ingångs hål på 8 cm eller 20x20x45 cm med ett ingångshål på 10 cm. Det är viktigt att mata upp paret några veckor innan häckningen påbörjas och innan holken sätts in med den vanliga varierade kost med örter, bär, grönsaker, frukt men sedan också ge extra av blötlagda och groddade frön, äggföder, majs, ärtor, kokt mosat ägg, inskektsfoder, torkade insekter, kokt ris som ger extra proteiner och extra med kalk samt också vitaminpulver på maten så dom orkar med att genomföra sin häckning. Det är också extra viktigt att avla på friska individer för att få fram friska fina gener, att också föra stamtavla på Rosellorna är också bra. det är också bra att föra anteckningar om paret och häckningen både före och under häckningen samt på ungarna så har man bättre koll på allting som händer.

Häckning: Honorna lägger fyra till åtta ägg, äggen är runda och vita, honan ligger på äggen mellan 19-21 dagar. Honan ligger på äggen under hela ruvningen medans hannen matar henne med jämna mellanrum. De första två veckorna sköter honan matningen, men sedan sköter bägge föräldrarna detta tillsammans. Ungarna lämnar holken vid 5 veckors ålder och är självständiga efter ytterligare 4 veckor. så vid nio veckors ålder är dom redo att finna nya hem. Rosellan häckar oftast 1 gång om året.

Det är viktigt att man läser på ordentligt innan man börjar häcka sitt Rosella par så man vet vad man ger sig in på då det är ett stort ansvar för dig som ägare och komplikationer kan uppstå så som värpnöd och då måste man veta vad man gör. 

på denna sidan längst ner står det sjukdomar som alla burfåglar kan drabbas av från A-Ö http://www.fagelfenix.n.nu/om-oss

Det finns tre olika underarter av Rosellan nämligen Platycercus eximius eximiusPlatycercus eximius elecica ochPlatycercus eximius diemenensis.

Några av dessa är framavlade och dessa är dom som oftast hålls som burfåglar: Blå Pennantrosella, Naturtecknad Pennantrosella, Blå Praktrosella, Rubin Rosella, Stanley Rosella, Lutino Rosella. 

 

Sångparakit

 

Sångparakiten en väldigt vacker och mdelstor parakit som blir allt mer populär som burfågel i Sverige, deras kvitter får en att känna som att man sitter mitt ute regnskogen. Sångparakiten har nästan alltid nått på gång och den är otroligt nyfiken på det mesta och drar sig inte för undersöka det den har spanat in, här tas upp fakta om denna härliga fågel, skötsel mm......

Sångparakiten kommer från syd-östra delen av Australien och södra delen av Queensland. Dom befinner sig vid skogspartier, åkrar, parker och trädgårdar där dom lever på det dom hittar både av olika frön, olika grässorter, på olika odlade fällt, även

insekter. Detta är en fågel som det finns mycket gott om i det fria och dom blir 28 cm långa och väger 60-65 g. Dom blir 15-20 år gamla. Honan är oliv grå och saknar hannens röda gump. I det vilda ser man den oftast parvis eller flock.

Detta är en fågel som älskar att sitta och kvittra, deras kvitter får en att känna att man sitter mitt ute regnskogen. Sångparakiten har nästan alltid nått på gång och den är otroligt nyfiken på det mesta och drar sig inte för undersöka det den har spanat in. I det vilda nyttjar paret ofta en fördjupning i ett träd för att bygga bo, en kull består av 4-7 vita ägg dom blir könsmogna vid en ålder av 12-15 månader.

Normalt lägger dom mellan 4-6 ägg som dom ruvar på i 18-21 dagar. Ungarna lämnar boet vid en ålder av 4-5 veckor och blir självständiga efter ytterligare 2-3 veckor.

Skötsel
Sångparakiter skall inte leva ensamma utan minst en artfrände av samma art, det går också utmärkt om man har en tillräckligt stor voljär att hålla dom ihop med andra större parakit arter och mellanstora papegojarter men även här behöver dom en kompis ur från samma art.  

Burmåtten för en sångparakit är L 120 cm, D 60 cm, H 80 cm men ju större desto bättre och gärna om man kan bygga en större voljär så är det ännu bättre för dom så dom kan sträcka ut vingarna ordentligt. Bor dom i en bur måste dom få komma ut minst en timme om dagen gärna mer för motion och för musklers skull. 

En sångparakit behöver mycket sysselsättning för att bli stimulerad, det är en intelligent och mycket lekfull fågel. Den behöver tillgång till många leksaker i buren och färska grenar att gnaga på. Något som sångparakiter älskar är att bada/dusch. Duscha fågeln gör du lätt med en blomsterspruta med ljummet vatten eller att ställa in ett större fat med vatten. När dom badar/duscha blir dom av med damm och smuts, speciellt skönt är det för dom att bada/duscha när dom ruggar då blir fjäderdräkten och fjäderpennorna mjuka och underlättar ruggningen. 

Foder
Sångparakiten ska ha färskt vatten varje dag och ha tillgång till pellets eller parakit fröblandning utan solros frön, solros frön innehåller för mycket farligt fett, som kommer på sikt att göra fågeln sjuk. Att göra en välbalanserad foderstat är bra, då vet man vad man ger dom och inte i foderväg och kan balansera upp kosten så den blir varierad och att det inte blir för mycket av det ena eller det andra.

Maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité, dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!! i den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Dillfrön, Gräsfrö, Hampa, Havre, Korn, Majs, Pumpafrön, Råg, Tistelfrön, Vete, Åkergräsfrö, Ärtor och Ört-frön. 

Det är viktigt att ge sina sångparakiter en så varierad och bra kost som möjligt. Lika viktigt som det är för oss är det för dom. Sångparakiter i det vilda äter olika frösorter både torra och i olika groddnings faser samt gräset som växer upp av fröna, örter och även annat dom finner på sina nomad vandringar, även insekter och där får dom i sig allt dom behöver, det får dom absolut inte i en bur i Sverige, därför måste vi hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, salter, nyttiga fetter jod och kalk. Fröna bör inte överstiga 20 % av sångparakitens kost resterande 80 % bör dom äta mer av det olika örter, bär, grönsaker och någon gång då och då frukt både i bare och ihop med fröna som man kan hacka ned och blanda ihop med fröna eller hänga in det som det är.

En gång i veckan skall dom också ha mosat hårdkokt ägg i maten, man skall också då och då erbjuda torkade insekter eller insektfoder. Ibland kan man också erbjuda kokt ris, kokt potatis och kokt pasta. Att blötlägga fröblandningen i 24 timmar gör dom nyttigare men också groddade frön som man skall ge dom en till två gånger i veckan av olika sorters frösorter så som: Alfa alfa, Bovete, Bönor, Hampa, Havre, Korn, Krasse, Linser (både röda och gröna), Majs, Mungbönor, Pumpafrön, Råg, Råris, Rädisfrön, Sesamfrön,Solrosfrön, Tistelfrön, Vete och Ärtor.

det finns massor av gott i naturen man kan ge dom så som under vår, sommar, höst och vinter: Al-löv, Asplöv, Björklöv, Blåklint, Blåbärsris, Boklöv, Frögräs, Gräs, Groblad (samt stängerna), Hallonblad, Hasselblad, Lönlöv, kirskål, Klöver (både röd och vit), Maskrosblad (samt blomma, frön och rot), Mjölkört, Morotsblast, Renfana (torkade/färska), Rönnlöv (samt bären), Pensé (egenodlad), Skott från gran, Smultronblad, Tistel (både torkad och färsk), Tusensköna (Bellis), Vetegräs, Vinbärsblad, Våtarv. Även av omoget och moget ax: havre, vete, korn och råg som man kan hitta ute på åkrarna. Man skall också se till att det finns en jodsten, kalksten och mineralsten i buren. Även ge vitaminpulver en till två gånger i veckan på maten.

Häckning
Sångparakiten får max häcka 2 ggr om året. vid 12-15 månaders ålder är dom könsmogna. Holkens mått 20 cm x 20 cm x 30 cm, med ingångs hål på 6 cm. dom lägger 4-6 ägg och ruvar 18-21 dagar.

Arten häckar villigt och har häckningssäsong från juli-dec normalt efter regnperiod, med en eller ibland två kullar beroende på nederbördsmängden.  Det är viktigt att läsa på ordentligt innan man börjar häcka sitt sångparakit par och det är också ett väldigt stort ansvar för dig som ägare att låta dom häcka och komplikationer kan uppstå så som värpnöd och då måste man veta vad man gör. Det är viktigt att mata upp paret några veckor innan häckningen påbörjas och innan holken sätts in med den vanliga varierade kost med örter, bär, grönsaker och ibland frukt men sedan också ge extra av blötlagda och groddade frön, äggföder, majs, ärtor, kokt mosat ägg, inskektsfoder, torkade insekter, kokt ris som ger extra proteiner och extra med kalk samt också vitaminpulver på maten så dom orkar med att genomföra sin häckning.

Det är också extra viktigt att avla på friska individer för att få fram friska fina gener, att också föra stamtavla på Sångparakiten är också bra. Det är också bra att föra anteckningar om paret och häckningen både före och under häckningen samt på ungarna så har man bättre koll på allting som händer. Ungarna lämnar holken vid 4-5 veckors ålder och är självständiga efter ytterligare 2-3 veckor.



Sävastrilden


Sävastrilder denna vanligtvis fredliga, relativt tysta och trevliga finkfågel som man bör läsa på om innan man införskaffar ett par eller fler. Här tas upp mer info om dom...........

sävastrilder denna vanligtvis fredliga, relativt tysta och trevliga fågel lever har sitt ursprung i Norra Australien och finns från Pilbara-regionen i västra Australien genom Kimberley sortiment och Northern Territory och över Arnham Land till Cape York. Där lever den i högt gräs, vass och säv intill floder, bäckar och träsk. Fåglarna föredrar områden med buskar och låga träd. Dom lever i medelstora till stora flockar när det inte är häcknings-säsong. på engelska kallas den star finch.
könsskillnad på dom är att honan har mer dämpade färger, mindre och blekare ansiktsmask. Deras livslängd är ca 6-8 år och deras längd 11 cm. Det finns några färgmutationer av denna art där en är med gult i ansiktet (där masken är gul istället för röd), och isabell (som är en ljusare, brunare ton). 
Detta är en fredlig fågel som trivs bra i voljär med andra finkfåglar men kan bli defensiv i sitt bo under häckningssäsongen. Hanen har en kraftigare och större röd mask än honan och tänk också på att dessa finkar inte klarar av ett kallt klimat så bör hållas inomhus under den kallare delen av vintern. Tänk också på att dom skall vara minst två för att må bra.

Foder
maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité till sina sävastrilder. Dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité! 
I den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkergräsfrö, Havre, Korn, Råg, tistelfrön och vete samt också att ge en så varierad och bra kost som möjligt med olika grönsaker, örter, bär, groddade frön, blötlagda frön, insektsfoder, hirs stänger och ibland frukt. Tänk också på att dom behöver få i sig precis det som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, salter, nyttiga fetter jod och kalk för att må så bra som möjligt. även ge sådd fröblandning som en del av den varierade kosten. Att göra en foderstat är bra då vet du vad du ger dina fåglar och att fodret blir så varierat som möjligt. Och ju mer man läser på om detta med foder och om just sin fågelart ju bättre blir det för fåglarna i slutändan för att få bibehålla en frisk, sund fågel.

Burar
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minsta tillåtna lagliga måttet för sävalsrider är 70 cm lång, 60cm hög och 45 cm bred men ju större desto bättre. Att stänga in sin fågel i för liten bur utan chansen att kunna komma utanför att flyga är inte bra för fågeln. Det finns bara massor med fördelar att ha en stor bur jämfört med icke bra fördelar att ha en liten bur. Fåglarna är fortfarande vild i sinnet och är en individ precis som du och jag och behöver också utrymme för att må bra så ju större bur desto bättre. En voljär rekommenderas. 

Låta sin sävastrilder bada
Alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim. Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta.

Motion viktigt för sävastrilden
Fåglar är gjord för rörelse och inte för ett stillasittande liv i en trång liten bur! Att ha en voljär med stora mått gör så att fåglarna kan flyga och sträcka ut sina vingar. Fåglar behöver röra på sig för att behålla sin hälsa och prestationsförmåga. Fåglarna har samma arvsmassa i dag som då, dom är vilda i sinnet och precis som sina vilda släktingar är dom flesta fåglar nomader i det vilda och flyger långa sträckor varje dag för att finna föda, vatten och bra häckningsplaster.
Hälsovinsterna är stora om fåglarna får regelbundet flyga och hålla igång jämfört med om dom är mest stillasittande. Dom blir gladare, kan lättare hantera stress och hålla vikten. Dessutom blir dom piggare. Starka muskler stöder och skyddar lederna, dessutom förbättras rörligheten och balansen. Det är också viktigt att man sysselsätter sina fåglar genom att låta dom leta efter sin mat på olika ställen och inte alltid utfodrar dom på samma ställe för att berika deras miljö.

Grenar naturens klo och näbb trimmare
Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar. svarvade pinnar och plastpinnar är superdåligt för fåglarnas fötter och föreslås att inte ha i buren alls! även sandpappersrören som säljs i affärer borde inte få säljas då dom inte gör någon nytta alls enbart onytta, kan ge sår på deras fötter. Det är som om vi skulle sitta på sandpapper.

GIFTFRIA TRÄDSORTER samt knopp och blomm!

Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

GIFTIGA TRÄDSORTER!!  

Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum). 


Uvb-ljus

Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas ute någon gång eller bara vissa perioder under året är att verkligen att rekommendera där fåglarna kan få i sig av dom viktiga vitamin D3. TÄNK PÅ att INTE använda uv lampor avsedda för REPTILER då dom är oftast alldeles för starka och skadar ögonen på en fågel.

Avel

Det är viktigt att man granskar dom sävastrilder som ska häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden. Ett sävalstrid par är redo att häcka när dom blivit ordentligt uppmatade med protinrik mat så som äggfoder, insektsfoder, kokt mosat ägg, kokt ris, blötlagda och groddade frön av olika sort så som man kan grodda i olika stadier för att efterlikna det naturliga samt också av den varierade kosten med grönsaker, örter, bär och frukt. När man avlar på dessa finkar går det lika bra med en holk som ett rede där dom bygger och gör i ordning för äggen, hanarna har en speciell melodi som dom sjunger under själva uppvaktningen av honan samtidigt som han fluffar upp sig och bär på bomaterial i näbben, även honan kan göra så. Honan lägger sedan 4-6 ägg som hon ruvar i 12-14 dygn. Ungarna lämnar boet efter ca 20-25 dagar och matas i ytterligare 2-3 veckor. Om ungarna äter helt självständigtär dom redo att finna nya hem. 
Tänk på att finna ett bra nytt hem till ungarna, det är väldigt viktigt där dom kan få kompisar, stor fin bur, friflygning, bra kost och kärlek man bör också vara noga med att dom inte skall få komma till ett hem där den i hela sitt liv kommer få sitta ensam, det mår ingen fågel bra av och skall heller inte behöva hamna i ett ensamlevande hem.

Sjukdomar
Det är väldigt viktigt att läsa på om dom olika sjukdomar som drabbar fåglar så man är förbered på om sjukdom skulle vara framme. En sjukdom som är väldigt vanlig på sävastrilder är värpnöd. 
Värpnöd är ett av det mest vanligaste förekommande problemen när det gäller häckning och leder oftast till döden tyvärr. det som händer är att det uppstår kramper i äggledaren. det finns två faser när det gäller värpnöd och det ena är att ägget fastnar i äggledaren och det andra är att en del av äggledaren släpper och följer med ut. 
Drabbas honan av värpnöd måste man handla snabbt, det man måste göra är håll honan i värme samt hög luftfuktighet i badrummet, ge druvsockervatten i näbben, smörj kloaken och lite in i den med en knappnål med glasknopp som doppas i kroppsvarm olja (solros etc.) Samt massera försiktigt ägget som man klart känner mot kloaken. 
Lite krångligt är det om man inte är van, men om man smörjer med olja runt kloaken före man för in knappnålshuvudet är det lättare. Rikligt med olja kan behövas så det glider lätt. om fågeln blir sämre måste man handla snabbt och åka akut in till veterinär för hjälp. har man inte har tillgång till fågelkunnig veterinär så kan bland annat djurkliniken roslagstull ge råd till den lokala veterinären. 

 

Undulaten Fågelvärldens Turbo!

Undulaten en av dom mest populära små papegojor att ha i bur i Sverige. Det är viktigt att läsa på om dessa pigga, glada, gnag älskande fåglar så man vet vad man ger sig in på och vad dom behöver för att må bra, tiderna har förändrats i kunskapsnivå och det är inte enbart att sätta dom i en bur med frön och vatten och tro att dom skall må bra, här tas upp mer om dessa härliga fåglar.......

Undulaten är en snabb, pigg och vaken lite papegojfågel som kan jämföras i liknelse med en Turbo. Dom är igång och busar från morgon till kväll med någon siesta mitt på dagen. Dom är också fågelvärldens gnagare på ett vis och det gäller att veta vad man ger sig in på när man har med dessa små gojor att gör och att dom med sina små näbbar kan förstöra en hel del. I övrigt är detta den mest populäraste minsta papegojfågeln här i Sverige att ha som burfågel och varit i många år tillbaka. Dom pratar mycket också så man tar med det i beräkningarna om man vill köpa två undulater (dom skall alltid vara två då dom är flockdjur). Dom har ett tjattrande läte och ibland kan dom komma upp i högre toner om dom blir uppspelta över något.

Undulaterna tillhör släktet Melopsittacus undulatus och det består av enbart en art och det är undulaten. Namnet är en beskrivning av undulaten Melos betyder sång, psittakos betyder papegoja och undulatus betyder våglinjer. Ursprungsbefolkningen i Australien kallade undulaten för Betcherrygah vilket betyder "god mat". Och det är ifrån denna benämningen på undulaten som det engelska namnet (något förvanskat) Budgerigar sägs komma. 

I fångenskap finns det över 32 olika färg mutationer hos undulaten. samt också den större framavlade utstälnings undulaten som kallas engelsk undulat och dom har en lägre medelivsläng än den vanliga undulaten. Den engelska undulaten avlades fram under senare delen av 1900.

Den lilla flock levande undulaten härstammar från ett väldigt torrt landskap nämligen dom inre delarna av Australien där det är ett stäpp och ökenklimat, där den lever under mycket knappa förhållande, dom förekommer i öppna biotoper, främst buskmarker, öppna skogsområden och gräsmarker. Lever ofta längs så kallade creeks som innebär periodiska vatten förande bäckar och floder.

Undulaten är extremt nomadisk vilket betyder att dom flyger långa streckor varje dag och flockarnas förflyttningar beror på tillgång på föda och vatten. Torka kan driva flockar till skogigare biotoper eller ut till kusten, De saknas i den nordöstra delen som har ett varmt och fuktigt klimat. De lever av frön från speciellt av släktet spinifex, precis uppväxt gräs, örter, groddade frön i olika stadier och ibland moget vete. Den vilda undulaten är en liten är en liten parakit och den näst minsta i papegojsläktet som mäter 15–22 cm. Den har graderad stjärt med mycket långa mittpennor, är ljusgrön på kroppen och har gult huvud med vågteckningar i svart på nacke och rygg, denna färgen heter naturtecknad-grön, dom har också svarta strupfläckar och lila kindfläckar. Könen går att urskilja på vaxhuden alldeles ovanför näbben, hos hanar är den blå eller lila-rosa, hos honor beige, vit eller ljusblå. Undulaterna lever i stora flockar som kan bestå av flera tusen individer. De är mest aktiva morgon och kväll. De lever lite som nomader och flyttar runt.
När regnperioderna närmar sig så känner de på sig att det ska börja regna och de samlas på slätterna och väntar på att gräsfröna ska börja gro. När det börjar växa så triggar detta igång deras häcklust. De häckar i stora flockar i trädhålor och liknande, i vilt tillstånd häckar de flera gånger per år om de har tillgång till bra föda och ett bo. Varje kull består i genomsnitt till mellan 2 och 10 ägg. Äggen ruvas i omkring 18 dagar innan de kläcks. Ungarna matas av föräldrarna ur krävan och utvecklas snabbt, i den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Från att ha varit cirka 2 gram tunga vid kläckningen är de redo att hoppa ur boet för att lära sig flyga och finna mat vilket inte är det lättaste och endast dom starkaste individerna överlever. Den vilda undulaten är något mindre än vår tamundulat.

Foder
Maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!! i den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkergräsfrö, Havre, Korn, Råg, Sesamfrön, tistelfrön och vete samt också att ge undulaten en så varierad och bra kost som möjligt.
Lika viktigt som det är för oss är det för dom. fåglar i det vilda äter olika frösorter både torra och i olika groddnings faser samt gräset som växer upp av fröna och även annat dom finner på sina nomad vandringar, även insekter och där får dom i sig allt dom behöver, det får dom absolut inte i en bur i Sverige, därför måste vi hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, proteiner, nyttiga fetter jod och kalk.

Man skall ge dom en till två teskedar frön per mål två gånger om dagen. Fröna bör inte överstiga 20 % av fågelns kost resterande 80 % bör fågeln äta mer av det olika örter, bär, grönsaker både i bare och ihop med fröna som man kan hacka ned eller mixa och blanda ihop med fröna. frukt bör ges sällan eller inte alls då det gör mer skada än nytta då undulaten är så otroligt känslig för fett och fruktsocker omvandlas till fett i undulatens kropp. Man skall också ge några gånger i veckan av groddade och blötlagda frön och det bör också finnas sådd fröblandning hos fåglarna då dom äter av gräs och dylikt.

Giftig mat är: ALKOHOL, AVOKADO, CITRON, CHOKLAD (drickbar och ätbart)LAKRITS, KAFFE, LÖK, OKOKT POTATIS, RABARBER, TE, SALT ( i större mängd) TOMATPLANTAN (självaste tomaten kan man ge)!

Låta sina fåglar bada
alla fågelarter bör ha tillgång till ett vattenbad eller bli sprayade med en vattenspruta någon gång i veckan för att kunna hålla sin fjäderdräkt i trim så också undulaten. 
Det är precis som du och jag och i det vilda så regnar det eller så söker fåglarna upp ett ställe för att kunna bada. Fåglar badar inte som vi människor gör utan doppar sig några snabba gånger så det täcker fjäderdräkten men där dom inte blir helt genomblötta. Sprayflaskor kan man köpa i affärer eller i shoppar. 
Tre eller fyra korta sprayningar ovanför fågeln bör vara tillräckligt för att vatten dimman skall sjunka in i fjäderdräkten lättast är att spraya dom när dom är i sin bur. 
Vid sprayning eller bad, se till att du använder ljummet vatten. Försök att inte spray dom eller låta dom bada dagligen då det inte är bra för dom.

Motion är superviktigt för fåglarna
Fåglar är gjord för rörelse och inte för ett stillasittande liv i en trång liten bur! Fåglar behöver röra på sig för att behålla sin hälsa och prestationsförmåga. Fåglarna har samma arvsmassa i dag som då, dom är vilda i sinnet och precis som sina vilda släktingar är dom flesta fåglar nomader i det vilda och flyger långa sträckor varje dag för att finna föda, vatten och bra häckningsplaster.
Hälsovinsterna är stora om fåglarna får regelbundet flyga och hålla igång jämfört med om dom är mest stillasittande. Dom blir gladare, kan lättare hantera stress och hålla vikten. Dessutom blir dom piggare. Starka muskler stöder och skyddar lederna, dessutom förbättras rörligheten och balansen. Det är viktigt att man sysselsätter sina fåglar med olika leksaker, grenar att gnaga på och att dom får flyga fritt så mycket som möjligt och att man har stora burar.
Inte att förglömma att då undulater är känsliga för fett då de är inavlade och de gör att de har en genetisk benägenhet för tumörer. Tumörer älskar fett och undulater som lätt blir överviktiga av olika orsaker har lättare att få tumörer. Dålig motion kan då öka på fettansamlingarna hos fågeln som då lättare blir tumörer.
Friflygning i ett rum eller huset/lägenheten är något som är mycket viktigt för fåglarna.

när dina fåglar är ute och friflyger i rummet är det viktigt att tänka på fåglarnas säkerhet. att fågelsäkra rummet är ett måste då en undulatnäbb kan orsaka mycket skada både på inredning, sladdar mm. och sig själv. det finns också olika andra saker vi har i hemmet som är skadligt som man bör ha uppsikt över när ens undulater är ute och flyger. när man tar ut sin fågel för första gången måste man ha persienner nere och fördragna eller postitlappar så dom inte flyger in i fönsterrutorna, efter en någon vecka kan man vrida persiennerna.

något mer som är viktigt är att tänka på att inte ha öppna fönster eller dörrar. ett tips är att man kan ha nätdörrar och nätfönster. då slipper man en förrymd fågel. 

Buren
Att införskaffa en en rejäl bur åt sina fåglar är något som är lag på, minsta tillåtna lagliga måttet är 70 cm lång, 60cm hög och 45 cm bred men ju större desto bättre. Dom måste få chansen att kunna sträcka ut sina vingar även i buren och att måtten finns är för att någon gång måste vi människor iväg någonstans och då måste vi stänga in våra fåglar och då skall dom få ha möjlighet att kunna flyga runt även i buren. Voljär är något som verkligen rekommenderas att ha till dom med stora mått.

Grenar

Grenar är naturens klo och näbbtrimmare, grenar från naturen stimulerar fötterna, inget slår äkta härliga naturgrenar.
svarvade pinnar och plastpinnar är superdåligt för undulatens fötter och föreslås att inte ha i buren alls! även sandpappersrören som säljs i affärer borde inte få säljas då dom inte gör någon nytta alls enbart onytta, kan ge sår på undulatens fötter. 

Giftfria Trädsorter samt knopp och blomm!
Al, Asp, Bok, Björk, Ek, Gran, Hassel, Lönn, Ormhassel, Päronträd, Rönn, Syren-grenar (enbart grenarna inte blommorna/bladen), Tall (grenar av Tall sköljes noga så kådan försvinner) Vinbärsgrenar, Vidé och Äppelträd.

Giftiga trädsorter!! 
Barrträd bör undvikas pga kådan (eller skrubbas noga), Idegran, Getapel (rhamnus cathartica), Gullregn (laburnum), Hästkastanj (aescullus hippocastanum).


Leksaker av olika slag är viktigt för undulater
Undulaten är ett väldigt smart och busigt djur^^ därför är det viktigt att sätta in leksaker av alla det olika slag både köpta och egengjorda. låt fantasin flöda. om undulaterna är rädd för det nya man sätter in ge det lite tid så kommer fåglarna att våga tillslut. 

tänk på att spegelgungor inte är en lämplig leksak för fåglen. den kan bli så upp i att mata sin fågelkompis i speglen att den inte gör annat, dom kan  också få psykiska störningar av att sitta och uppvakta något som inte finns och de kan få krävinflammation av att stöta upp mat dagarna i ända. inte heller snören eller fransar som hänger löst eller på leksaker, klipp bort dom då fåglen kan fastna där i och bli strypt. Jag har olika sorters gungor i buren så dom kan välja att sitta där dom själva vill så som tyggungor, trägungor av alla de olika slag men också så klart grenar i olika storlekar.

Uvb-ljus väldigt viktigt för inomhuslevande fåglar
Att ha en lampa med UV-ljus för fåglar som inte vistas regelbundet i utevoljär är att rekomendera. man kan införskaffa en uv-lampa som avger uvB eller en som avger både uvA och uvB strålning.
Fågelns belysning skall helst följa ljustiden utomhus. Detta hjälper fågeln att ställa in sin inre klocka,  reglera sitt endokrina system (endokrina körtlar är samlingsnamnet för de körtlar som bildar, ibland också lagrar och avger hormoner direkt till blodet), matsmältning, att få en fin fjäderdräkt och för att hålla sig frisk och sund. Fågelns färger förstärks och framträder ljuset. Ljuset utlöser också häcknings- ruggnings- och flyttbeteendet.
Det viktiga vitamin d3 som fåglar annars tillgodogör sig från solstrålar får dom genom en uv-lampa. Fågeln är väldigt beroende av sin syn och deras färgsyn är mycket mer utvecklad än vår och det hjälper UV-lampan till med. UV-ljuset hjälper också fågeln att ta upp D-vitamin ur kosten, som i sin tur underlättar kalciumupptaget.
TÄNK PÅ att INTE använda uv lampor avsedda för REPTILER då dom är oftast alldeles för starka och skadar ögonen på en fågel.

Häcka sina Undulater
Att häcka sina undulater är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor!! Det är inte bara att sätta samman en hona och hane och förvänta sig att det skall funka, Undulater blir intresserade av vissa individer precis som vi och bildar par när ömsesidigt tycke uppstår. Det är viktigt att man granskar undulaterna som ska få häcka noga.De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden. Det är också viktigt att läsa på ordentligt innan man ens funderar på att häcka sina fåglar.

Ett undulatpar är redo att häcka när dom blivit ordentligt uppmatade med en varierad kost med ökad mängd protein i maten. Grönsaker, örter, bär, groddar och blötlagda frön, kokt ägg är något man skall ge dom extra. Även vitaminer, mineraler extra med kalk samt en jodsten är viktigt att ha i buren under hela häckningen. Så också en uvb-lampa. 

Man skall alltså öka fodermängden dom får i vanliga fall med mer protein men inte överdriva foderökningen. För mycket protein kan göra att paret kommer igång så mycket att dom vill börja på nästa kull innan första ens är ute vilket kan ge komplikationer. 
Ungefär 2-3 veckor bör dom få matas upp innan man sätter in holken till dom. Det är viktigt att fortsätta med den proteinrika mat som föräldrarna blev uppmatade med. så dom får all den näring dom behöver för att orka växa sig friska och starka. 
I den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Och det kan vi aldrig ersätta på konstgjord väg så handmatning och att ta ungarna från sin mamma är inget att rekommendera alls. 

Hanen gör allt för att få honans uppmärksamhet. Han kvittrar, trippar fram på pinnen nära henne, pupillerna förstoras och förminskas snabbt så ögonen blixtrar, hans huvud far upp och ned, fluffar upp sig och nuddar honans näbb. 

Honan spelar oftast svårflörtad men tillslut låter hon honom sitta närmare och då parar dom sig flera gånger. Hon lägger runt 5 till 8 vita ägg som kan vara både flera eller mindre i antalet som kommer varannan dag. oftast ruvar hon inte det första ägget förens ägg nummer två kommit. Stör honan så lite som möjligt så hon får ruva i fred. Efter 18 dagar kläcks ungarna i den ordningen som äggen lagts ungefär varannan dag.

När ungarna är födda är det väldigt viktigt med ett bra lager spån så man inte riskerar att får spretare, man bör också kolla holken varje dag så den är ren och fin, detta bör man göra vid en särskild tid varje dag, knacka gärna på holken innan så honan inte blir överraskad.

när dom är runt 4 veckor och då tar hannen över matningen och uppfostran av dom små nästan helt. När de är ny utflugna är det bra om man ser till att foderkoppar och vatten finns lätt tillgängligt från sittpinnarna så ungarna kan träna på den svåra konsten att skala frön i lugn och ro. De bör också få komma ur buren ofta för flygträning.

När man hantera ungarna är det också här viktigt med handhygienen och tvätta sina händer noga då ungarna inte utvecklat sitt immunförsvar och lätt kan bli sjuka. Från att ungarna är ca 7 dagar gamla kan man lyfta upp dem för umgänge en liten stund varje dag. Innan dess ska man hantera dem så lite som möjligt. 
När du skall öppna holken knacka först så honan lär sig att det är du som kommer, se till att ungarna inte är ifrån holken för länge åt gången, då kan de missa matningen och föräldrarna blir oroliga. 
Även här bör man ha en tid varje dag som man gör det så man inte stör föräldrarna för mycket. det kan sluta i stora problem. En stressad hona kan överge ungar och ägg och det kan sluta med att ungarna svälter ihjäl.

När dom är 6 veckor gamla kan de flytta hemifrån som tidigast. Men alla ungar är inte redo då och det är viktigt att ge varje unge möjlighet att utvecklas färdigt innan de får flytta. Iaktta ungarna och föräldrarna tillsammans. Om ungarna äter helt självständigt och inte sitter nära sina föräldrar och gosar så mycket längre är de ofta redo. 
Att finna ett bra nytt hem är väldigt viktigt där dom kan få kompisar, stor fin bur, friflygning, bra kost och kärlek man bör också vara noga med att dom inte skall få komma till ett hem där den i hela sitt liv kommer få sitta ensam, det mår ingen undulat bra av och skall heller inte behöva hamna i ett ensamlevande hem.

I nästan alla fall går en häckning bra om föräldrarna är i god kondition och uppmatade bra innan. men det kan också gå väldigt fel i en häckning så även här är det viktigt att läsa på och vara redo ifall något inträffar. 

Sjukdomar
Undulaten är en av dom mest sönderavlade burfåglarna då det bara avlats och avlats och också förekommit inavel och annat. Detta har medfört att undulaten har mycket med sig i det genetiska bagaget vad gäller sjukdomar som är bra att veta om och läsa på om, bland annat tumörer av olika slag där fettumörer är väldigt vanligt, men också leverproblem, vitaminbrister och annat. Ta alltid en sjuk undulat till fågelveterinären för att få bästa möjliga vård. 

 

Vaktlar


Den kinesiska dvärg vakteln och även andra vaktel arter hålls numera som burfågel även i Sverige och börjar bli allt mer populär. Det finns olika vaktel arter så som Kinesisk dvärg vaktel som är den minsta därefter är det Japansk vaktel , Japansk Jumbo vaktel och Kalifornisk Tofsvaktel.
Det är den kinesiska dvärg vakteln som hålls som lägenhets fågel medans dom större vaktel arterna är vanliga ute på landsbygden. Vakteln är en tystlåten liten hönsfågel och just kinesiska dvärg vaktlar lämpar sig bra både i lägenheter och hus. Här tas upp lite allmän fakta om just vaktlar......


den vilda vakteln (Coturnix coturnix)

är en liten hönsfågel som tillhör familjen fälthöns. Till skillnad från de flesta hönsfåglar är den en flyttfågel. Deras främsta föda utgörs av frön och insekter och dylikt. De häckar på marken och är kapabla till korta intensiva flygturer. Vissa vaktlar föds upp i stora antal, mest för äggproduktion men även kött, och vissa arter jagas vilt.

Den vilda vakteln är päronformad och på ovansidan rostbrun eller rost grå med svarta fläckar och gulaktiga längdstreck. Den har ett gulaktigt smalt centralt hjässband och ett gulaktigt, något bredare, ögonbrynsstreck. Könen är ganska lika, men honan har ett något mindre utpräglat mönstrat huvud. Den vuxna fågeln är endast 16-18 centimeter lång, med ett vingspann på 32-35 centimeter, och den väger 70-135 gram. Vakteln flyger fortare och skickligare än rapphönan.

Vakteln förekommer i större delen av Europa och Asiens tempererade delar och mindre vanlig i Norden.

Det finns också häckningspopulationer i de tropiska delarna av östra och södra Afrika och på Madagaskar Den palearktiska populationen flyttar om vintern till subtropiska och tropiska områden, men även till några få platser i södra Europa, kring Medelhavet och till södra Tibet. Populationen i tropiska Afrika är stannfåglar eller flyttar norrut om vintern som populationen i Sydafrika som övervintrar i ett område kring Angola. Den japanska vaktelns utbredningsområde är i öster, Sydostasien och östra Kina UCN Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten som nära hotad.

Vakteln häckar mest i jordbruksbygder och söker sin föda på odlade fält. Födan består av olika sorters frön, gräs, späda bladdelar och insekter. Den undviker fuktiga trakter.

 Äggen läggs med ett i taget och 8-12 stycken, är gröngula med bruna och svarta fläckar. De läggs i en liten håla på åkern. Ungarna är redo efter ungefär 17-19 dagar för att ta sig ut i den stora vida världen. Det moderna intensiva och mekaniserade jordbruket försvårar häckningen, eftersom ruvande honor och ägg nere i säden kan krossas av jordbruksmaskiner. Insektsbekämpningen gör det också svårare för fåglarna att finna föda till de ungar som kläcks.

Vaktelns kött anses ge en utmärkt stek, vaktelägg anses som en delikatess och vaktlar föds upp och hålls i bur både för äggens och köttets skull. Den japanska vakteln hålls numera som burfågel även i Sverige och ännu ett problem för vaktelbeståndet i Sverige är att bur uppfödda vaktlar av den arten kan rymma och beblanda sig med den inhemska vakteln.

 


Bobwhite vaktel
denna vaktel kommer från östra Nordamerika. Hanen känns igen på huvudet och ansiktet med två vita tvärgående band, en över och en under ögat. Det finns 22 underarter och många mutationer. Vissa mutationer är Mexikos Speckled, Tennessee rött, silver, grått, blått och vitt. Bobwhite trivs och klarar vårt klimatet mycket bra och kan gå ute hela året men Precis som alla andra vaktlar skall dom få ha ett hus att gå in i och värma sig. Bob whitetuppen är betydligt snällare mot sina hönor än många andra vaktel tuppar av andra vaktel arter som kan plocka honorna rejält. Unga Bobwhite börjar lägga ägg när de är ca 20 veckor gammal. äggen är vita och dom samlar ihop ungefär 12-20 st innan dom börjar att ruva. inkuberas i ca 21 till 24 dagar.

 

Europeisk Vaktel
Den Europeisk Vaktel kommer från Större delen av Europas och Asiens tempererade delar (mindre vanlig i Norden). Detta är en vaktel som är väldigt lik den Japanska vakteln på många vis, inte bara till utseendet. Det sägs att man skall kunna para den japanska vakteln ihop med den Europeisk Vaktel då dom är så närbesläktade. De är så nära besläktade att de får fertila avkommor tillsammans. Detta är en vaktel som tillsammans med den Japanska och Kinesiska blivit väldigt populära bland hobby-folket och då det är en mycket tålig vaktel Äggsäsongen är under sommarhalvåret och dom lägger sig ungefär 3 gånger per år.

 

Fransk jätte vaktel
Dom är speciellt upfödda för köttets och äggens skull och blir mellan 450 och 500 gm. De värper bra och äggen är 50% större än de vanlig japanska. De är könsmogna runt 7 veckor och är betydligt tamare än de mindre raserna. Pga sin storlek och temperament är de bra nybörjare vaktlar för dom som bor ute på landet. de tål låga temperaturer men har svårare för kalla vindar. Men ger man dem tillgång till dragfritt utrymme så klarar de det nordska klimatet utan problem.

 

Gambelvaktel
Gambelvakteln en mycket vacker fågel som är lätt att känna igen på sin tofs och sina färger. Dom flyger inte gärna utan springer mycket hellre omkring på marken. Dessa fåglar bör hållas i par då dom under parningssäsong kan bli mycket aggresiva mot andra vaktlar. Kan vara ute under sommaren. Honan lägger mellan 10-15 ägg som hon ruvar på i 21-24 dagar.

 

Hjälmvaktel
Hjälmvakteln kommer ifrån Asien. Detta är en vaktel som utan större svårighet kan bli tama när dom hålls. Denna fågel ska inte hållas av nybörjare. Dom har lätt för att dra på sig många sjukdomar från höns och andra vaktlar så dom bör hållas långt ifrån dessa fåglar. På vintern ska dom hållas inomhus i värme men få gå ute under sommaren. Födan till dessa fåglar ska vara mycket varierande. Dom lägger 4-6 ägg som dom ruvar på i 18-19 dagar.

 

Japansk vaktel
Japansk vaktel är mindre än den Japansk jumbon, Fransk jätte och Kaliforniska Tofsvakteln. Den kommer från Japanska öarna och i området runt Kina. Man använder dom främst som sällskap men också för äggen och köttets skull. De klarar sig bra i vårat kalla klimat, men de har svårare för att klara kalla vindar. Men ger man dem tillgång till dragfritt utrymme året runt så klarar de vårat klimat utan problem. Japanska vakteln har efterhand i det tama avlats fram till två till variationer som kallas Jumbo och fläsk.

 

Japansk Jumbo Vaktel
Den Japanska Jumbo Vakteln härstammar ursprungligen från den Japanska Vakteln, men man har avlat på en bättre kött- och äggproducent. Den Japanska Vakteln väger mellan 150-200 gram medens den Japanska Jumbo Vakteln kan väga uppemot 300 gram.Mycket duktiga äggläggare.De klarar sig bra i vårat kalla klimat, men de har svårare för att klara kalla vindar. Men ger man dem tillgång till dragfritt utrymme året runt så klarar de vårat klimat utan problem. Vill man att de ska värpa bra året runt så kan man behöva ge dem lite värme under de kallaste månaderna.

 

Kaliforniska Tofsvaktlar
Tofsvaktlar är en familj med små hönsfåglar som återfinns i Amerika och som namnet antyder i Kalifornien. De är inte alls närbesläktade med gamla världens vaktlar men kallas ändå så på grund av likheter i utseende och beteende. Den är mer vild än dom andra vaktelsorterna och man bör istället nöja sig med att njuta av att titta på den och lyssna på dess vackra läten. Är relativt härdiga och klarar enligt uppgift vårt klimat, men det är ändå rekommenderat att ha dem åtminstonde frostfritt på vintern. En tofsvaktel är könsmogen först efter ca 1 år. Därefter så häckar dom relativt lätt och villigt.

 

Kinesisk dvärgvaktel
Den Kinesiska dvärg vakteln är den minsta av alla vaktlar. Dom bör gå inne vintertid då den är så liten ca 13 cm, men på sommaren skall man ge den tillfälle att gå i en utevoljär. Finns i som namnet antyder i Kina, men även i Australien, Indien,  Sri Lanka, Nya Guinea och de Indonesiska öarna. Kycklingarna är som en humla, och går igenom alla kycklingnät. Det fungerar bäst att kläcka fram kycklingarna i maskin, att ta hand om dom själv sedan är ett väldigt svårt och krävande arbete då dom är så små och kräver en erfaren hand för att lyckas men det funkar också att direkt efter kläckningen lägga in dom små till mamman direkt när dom är kläckta.

 

skötselråd
Vaktlar är marklevande hönsfåglar med undantag från Kaliforniska Tofsvaktlar som gärna varierar sig och sitter på grenar lite högre upp. Livslängd är ca 1,5-2 år beroende på hur mycket ägg den lägger. de vanligaste vaktelsorterna som ses i bur i hus och lägenheter i Sverige är kinesisk dvärgvaktel, medans på landet ses japansk vaktel, japansk jumbo vaktel och Tofs vaktlar. vaktelns låga ljudnivå gör att den går att ha i både lägenhet och hus. Ska man ha dom ute i en ladugård så bör man ha uppvärmt då den är känslig för kyla. Dom är otroligt charmiga små varelser och det blir aldrig en tråkig stund med dessa härliga små hönsfåglar. Man ska aldrig ha en vaktel ensam, dom ska vara minst två. Antingen en höna och en tupp, eller två hönor. Man ska inte ha mer än en tupp. Har man två så slutar det ofta med strid och den ena kan döda den andra. 

Vaktlar är rätt skygga med undantag av Hjälmvakteln som utan större svårighet kan bli tama när dom hålls. Vaktlar vill ha en så naturlig miljö som möjligt. Växter, små buskar m.m som de kan gömma sig i är inte helt fel. De behöver gömställen för att inte bli stressade men ju mer dem kan gömma sig, desto skyggare blir dem. detta är en hönsras, och inte nån tamfågel. Lägger man ner nog med tid så går dom att få hanterbara.

Man kan använda en helt vanlig fågelbur, buren inne som då skall ha helst större yta än det minsta tillåtna lagliga måtten 70x45x60 men ju större desto bättre för fågeln, det är längden och bredden som är avgörande och man bör ha ett mjukt nät i taket som sviktar lite då vaktlarna ibland får för sig att flyga och kan då lätt bryta nacken om man har för hårt takmaterial. det bör vara ett finmaskigt nät till buren. man kan också ha ett stort 540-700 liters akvarium, ett större terarium eller en kaninbur som man täcker med ett kycklingnät runt gallret. I inneburen kan man med fördel ha platsväxter att ha som gömställe men man bör tänka på att också ha växter av olika slag från naturen så som granris, grästuvor, mossa, sten, små träd med rotsystem, björkris, örter i kruka mm. Att ha en uvb-ljus lampa är viktigt så fågeln kan ta upp och bilda d-vitmain.

Vaktlar är inte lika hemkära som höns, utan släpper man dem fritt så sticker dem och kommer aldrig tillbaka. Att få vara ute under sommaren är något vaktlar tycker mycket om och att få sola sig och då där igenom får dom i sig av dom viktiga vitamin D3. I utevoljären även här ju större desto bättre kan man med fördel plantera levande växter, rabarber för "regnskydd", kryddor, eller andra växter som sprider sig snabbt. Att ha ett litet hus till dom i buren där dom kan få gå in och söka skydd för regn är också bra att tänk på.

Det går att ha dom tillsammans med andra fredliga små voljärs-levande fåglar. Men då är det bra om alla fåglar har gott om utrymme. både nymfparakiter, rosellor, finkar, undulater funkar utmärkt. Sand att bada i och äta måste finnas i buren. dom bara älskar att bada i sanden.  Att göra en blandning med snäckskal och snäcksand gör så dom får i sig kalk vilket är väldigt viktigt för dessa fåglar, särskilt viktigt är det när hönan börjar lägga ägg. man kan också ge dom krossade äggskal och så klart färskt vatten.

Foder: Vaktlar är matglada fåglar och äter av det mesta utan att tjafsa, man serverar maten på marken på ett fat. Maten är A och O i ett fågel och djurägande!! Att göra en välbalanserad foderstat är bra, då vet man vad man ger dom och inte i foderväg och kan balansera upp kosten så den blir varierad och att det inte blir för mycket av det ena eller det andra. Vaktlar behöver högre proteinhalt i sin mat och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité, dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!!
Man kan ge Fink-fröblandning och kanarie-fröblandning, undulat-fröblandning, parakit-fröblandning, man kan också ge dom fågel-pellets, andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, åkerfröblandning, krossad  Havre, korn, råg och vete samt Sesamfrön, vallmofrön i fröblandningarna, alla dessa frön kan man också ge blötlagda, groddade och sådda, groddade hirskolvar, larver för höns, mask (klippes i mindre delar) mjölmask, myror, insektsfoder, Torkade insekter, äggfoder, uppblött hund-torrfoder som smulas sönder, frukt så som äpple, gröna ärtor, hackad gurka, hel majs, hård kokt hackat ägg, krossat havre, torkat bröd, majskolvar, maskrosblad, rå finhackad kokt potatis, rivna morötter, kokt ris, kokt pasta, färsk hackad sparris, sallad av olika slag, blåbär (som klipps i lagom storlek) och smultron (som klipps i lagom storlek att svälja), hallon och björnbär som man klipper ner, örter (som man klipper ner).

Allt gott som man kan hitta ute i naturen så som  Frögräs, Gräs (som man klipper ner), Groblad (samt stängerna), Hallonblad (som klipps ner), kirskål, Klöver (både röd och vit) , Maskrosblad (samt blomma, frön), Mjölkört, Morotsblast, skott från gran, Smultronblad, Tistel (både torkd och färsk), Torkade ner klippta brännässla, havre, korn, råg och vetegräs (som man klipper i lagom bitar) vinbärsblad (som klipps i lagom bitar) och Våtarv (klipps i lagom bitar).

 

här finns för vaktlar en lista över giftiga växter:

http://www.gardenpatch.se/vaktelsidor.html

vaktlar är inte så ruvvilliga men lyckas man få dem till att ruva så är dem duktiga mammor. En vaktel är könsmogen vid 6-8 veckors ålder. Det är bra att mata upp hönan innan den ska till och häcka. Då är det bra med extra kalk (finns i sesamfrön)

och  hackat hårdkokt ägg/eller färdig äggfoderblandning, även olika groddar. Hönan lägger 6-10 olivgröna/brunbeigea ägg som hon ruvar på i 16-20 dagar, hon lägger ett om dagen. Honan kan emellanåt rulla sina ägg på marken framför sig, varför vet man inte.

Om man inte vill ha ungar så tar man bort äggen och lägger dom i kylen så fort man ser dom och kasserar/slänger dom.  Då ungarna är födda så är dom små som humlor (därför är det viktigt att ha rymningssäker bur), kycklingarna är känsliga och kräver noggrann skötsel i början. Nyfödda vaktlar måste ha tillgång till friskt vatten

konstant.  En kaninvattenflaska funkar utmärkt som vattenkälla första veckorna, eller en skål med stenar så de inte drunknar. men kycklingarna pickar själva så snart de kan gå och följa hönan.

temperaturen ska ligga på ca 37 grader på burbotten och gärna en värmelampa som kycklingarna kan krypa in under för att få värme. bland kross från havre, vete och korn som man krossar så det blir mjöl så även med hirsblandningen så som undulat fröblandnig, fink fröblandning är det bästa att ge dom små mjöl där också, samt vallmofrön. då dom är så små klarar dom inte av att äta för stora bitar. när dom blir lite större kan man ge dom av det man ger dom vuxna och även kalkon-pellets för proteinets skull. 

en bra sida om färgerna på dom kineiska vaktlarna:

http://www.gardenpatch.se/vaktelsidor.html

och på dom japanska: http://www.gardenpatch.se/vaktelsidor.html

 

Sjukdomar som kan drabba vaktlar:

vaktlar kan drabbas av dom flesta hönssjukdomar som finns här följer dom flesta:

Aviär tuberkulos (fågeltuberkulos)

Aviär encephalomyelit virussjukdom (inte så vanlig bland vaktlar men har förekommit)

Blindtarmsmask

Botulism

Coccidios är en vanlig bov som dödar många vaktlar, främst kycklingar. finns i jorden och i smittad avföring. 

Fågelinfluensan

Fjäderplockning (vakteln plockar en annan individ, kan bli svårt att bli av med och beteendet kan föras vidare till avkommorna) 

Gapmask

Kolibacillos

Löss

Luftvägsinfektioner (god luftventilation krävs!!)

Mareks sjukdom

Newcastlesjuka 

Pasteurellos

Röda hönskvalstret

Salmonella

Spolmask

sår efter slagsmål ( vaktlar har en fantastisk läkeförmåga)

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)